2011 var inte bara glädjens år. Det hände flera tråkiga saker. Jobbiga saker och fruktansvärda saker. En av dem var att min farmor valde, ja, jag väljer att tro att hon valde det, att sluta sina dagar med oss. Julen 2008 ramlade hon illa i en trappa och har sedan dess varit väldigt dålig. Livet i andra människors händer var inte det liv farmor var van att leva.
Farmor
som var duktig i skolan och tog studenten. Ingen självklarhet som tjej på hennes tid.
som var mamma till tre söner, fru till min farfar och arbetande kvinna.
som var farmor till 9 barnbarn och som verkligen fick oss att känna oss närvarande, omtyckta och speciella.
som hade med sig kladdiga apelsiner när det var 10 minusgrader och vi i sann Barreforsanda skulle ut och åka skidor.
som gjorde alla hem där hon befann sig sådär hemtrevliga och mysiga att man trivdes och kände sig välkommen.
Tack älskade farmor för att du faktiskt fanns. En så stor del av mitt liv.
Tack älskade Ida för en fullträff om farmor. / mamma