Farmor

som var duktig i skolan och tog studenten. Ingen självklarhet som tjej på hennes tid.

som var mamma till tre söner, fru till min farfar och arbetande kvinna.

som var farmor till 9 barnbarn och som verkligen fick oss att känna oss närvarande, omtyckta och speciella.

som hade med sig kladdiga apelsiner när det var 10 minusgrader och vi i sann Barreforsanda skulle ut och åka skidor.

som gjorde alla hem där hon befann sig sådär hemtrevliga och mysiga att man trivdes och kände sig välkommen.

Tack älskade farmor för att du faktiskt fanns. En så stor del av mitt liv.

Jag börjar med förra årets teamkänsla. Jag och Kezo hittar varandra på agilitybanan som aldrig förr!

Men liksom, hallå?

Tror du jag fifflat med bilden är det bara att prova själv!

Jag bor i Malmslätt

Jag jobbar i Malmslätt

Jag har Kezos dagmatte och daghusse i huset rakt över gatan, alltså i Malmslätt

Pestos dagmatte bor i Malmslätt

Allt detta gör ju livet lite enklare. Kezo behöver jag inte ens skjutsa iväg. Grannarna hämtar honom på morgonen och så är han kvar hos dem tills jag kommer hem. Pesto kan jag köra i cykelkorgen till dagmatten utan problem. Jag hinner dessutom hämta honom där på min 30 minuter långa rast, köra hem honom, hämta hem Kezo och vara tillbaka igen utan att bli sen. Jag har dessutom ingen restid hem från jobbet vilket gör tiden de är själva mycket kortare än om jag skulle ha en halvtimme hem, som jag hade förut.

Det är skönt att komma hem från jobbet och ha nöjda hundar! Dagmatte är bra!

Duktiga valpen åker vant med i cykelkorgen. Spanar ut i världen från nya höjder!

Men. Det där oljudet då?

Ja. Eva-Marie berättade för oss på kursen att man med fördel kan lära hunden att själv framkalla oljud med sin kropp som en liten träning inför gungan. Till viss del tränar vi ju gungoljud redan men genom sättet vi tränar är det ju inte Pesto själv som framkallar ljudet då han står på gungan och inte bangar den från sidan.

Därför testade jag idag, efter rådet från Eva-Marie, att låta Pesto slå till två teskedar med tassen för att få dem att låta. Det var svårt för herr valp att förstå hur tusan jag ville att han skulle göra med de där skedarna men efter mycket prövande hit och dit så lyckades vi få till ett par tydliga framtassar på skedarna så det klirrade lite lagom lite. Tillräckligt lite för att han inte skulle bry sig det minsta, men tillräckligt mycket för att han ändå skulle höra att det kom ljud när han slog.

Förhoppningsvis minns han på ett ungefär vad vi gjorde nästa gång och då är det bara att fortsätta utveckla det hela genom att sakta men säkert byta upp oss till de tyngre köksredskapen. Målet är kastruller!

Finaste valpen!

Man kan tycka att jag är lite inne på det här med gunga. Men har man en hund som alltid haft lite skräckblandad förtjusning till gungan och som tycker att det gärna får gå fortfortfort att komma av den så blir man ju rätt taggad att förebygga det med nästa hund. En stensäker gunga är ju inte alls fel att ha! De är dessutom ett roligt sätt att träna valp på, dessa förberedelser.

Men. Den främsta anledningen till att jag åkte var att Eva-Marie Wergård hade kurs i Tibro. Lördag och söndag förmiddag spenderade jag alltså min tid i ett kallt ridhus för att bli en bättre agilityförare till min ack så braiga hund. Det allra bästa med Eva-Marie är att hon får mig att springa fortare och ta i mer än någonsin. Men massa andra bra saker fick jag fundera över också.

Lördagen ägnades åt en bana med serpentiner och threadlar och där har jag och Kezo inga jättestora svårigheter. Vi löser det på vårt sätt men det blir bra. Speciellt serpentinerna. Threadlarna fick vi också till väldigt bra efter att Eva-Marie fått mig att flytta mig ca 2 dm. Tänk att en sån liten förflyttning gör att man kan tjäna in sekunder på en bana? Hon tog tid och ja, på en kombination som bestod i ca halva banan tjänade jag in en hel sekund på att placera mig bättre inför threadles. Balanshindret var även med på denna banan och den är jag jättenöjd med! Fick jättefint flyt!

Dag två var betydligt tuffare för oss. Boxhörn ingick i denna banan. I kombination med framförbyte. Här fick vi problem minsann. Jag blindbytte fast jag inte skulle, jag låg och krälade i sanden, jag krockade med Kezo. Ja, man kan säga att jag var något frustrerad efter första omgången. Kezo var inte bara frustrerad. Han var vansinnig på mig. Gör rätt då, kärring!

Till slut fick jag faktiskt till hur jag skulle lösa situationen genom att förflytta mig längre bort innan framförbytet och lita mer på min hund i boxhörnet men det blev väl aldrig helt hundra. Dock vet jag nu vad vi behöver träna på för att få till det och med vana kommer det bli bra! Jag behöver bara få in de där bytena i kroppen. Behöver träna in boxhörn från början så att Kezo vet vad som förväntas av honom.

Vad är jag nöjd med?

- Vårt slalom

- Serpentiner/threadles

- Farten

- Att han är så känslig för min handling

Vad ska jag ta tag i nu?

- Gungan! (Eva-Marie berättade hur jag kunde lära om gungan på Kezo under en tvåveckorsperiod. Klart värt!)

- Boxhörn

- Tajtkommando

- Framförbyten (jag tjänar inte alltid på blindbyten om jag ska förbereda honom på en sväng)

Jag älskar att gå kurs! Den där känslan av frustration när instruktören hittar ens svagheter. Känslan när man hittar en lösning som man kan träna vidare på hemma. Motivationshöjare!

Tack Eva-Marie för en strålande kurs!

Pesten fick också agilera lite på valpvis. Han fick åka gunga både lördag och söndag och gjorde det med bravur! Svansen i topp och viljan att köra mer mer mer när han fått gå av. Fick lite tips av Eva-Marie hur jag kan ge honom en uppgift på gungan för att få till det ännu bättre så det var också kul! Det ska jag testa ikväll tror jag =)

De senaste dagarna har jag även börjat jobba in ett släppkommando. Ett OK! betyder att det är ok att släppa stadgan och komma springande. Än så länge har vi inte kommit så långt att jag med säkerhet kan säga att det funkar fullt ut men det känns som att en liiiten pollett kan ha trillat ner!

Det är en himla tur att han är grymt söt och så rolig att träna med. Det väger liksom upp för sönderbiten vägg och gälla skall i natten

Igår hade vi handledning på jobbet efter stängning. Vi ska bli ett bättre sammansvetsat arbetslag som med glädje tar oss an utmaningar som möter oss. Över lag är nog vi förskollärare en halvgnällig yrkeskategori. Det är så mycket vi inte kan styra själva och så ofta känner vi att vi inte räcker till. Så vi sätter oss ner och suckar. Det ska vi visst sluta med nu! Nu ska vi tänka att ”Nej! Det här kan jag inte påverka! Nu gör jag det bästa av den situation jag sitter i för jag har ju satt mig där själv!” Vilket såklart är helt rätt sätt att hantera det hela. Det finns massa saker man kan göra för att underlätta när barnen känns för många och vi för få.

Samtidigt blir jag lite sådär småförbannad som jag blir ibland. Jaha. Ska vi bara acceptera läget och fortsätta jobba med låga löner och för stora barngrupper? Nöja oss. Nej, jag tänker nog fortsätta vara öppen med de förhållanden som råder. Ingen tjänar på att det inte kommer fram. Däremot kan man fortsätta göra allt man kan för att situationen vi befinner oss i ska bli bra. Vi HAR ju ett alldeles fantastiskt jobb. Jag älskar mitt jobb och utmaningen det ger. Så. Nu ska jag börja se möjligheter och inte hinder. Jag ska bli en glad och positiv lärare som tror det bästa om barnen och ger dem möjligheter att utvecklas! Det är faktiskt ett av mina mål med 2012 som jag skrivit ner här hemma:

Ha KUL med barnen på jobbet och bjuda på mig själv!

Tunnel och slalom

Den här övningen byggde jag upp när de andra två övningarna vi hade tog slut på hopphindrena. Lyxigt med ridhus som rymmer tre kombinationer! Tre olika påfarter på slalom och bara tunnlar emellan för bra fart och motivation! Kezo hade svårast för ingången 3-4 då jag först bytte över till andra sidan för att stå rätt inför 5. han hade svårt att räta upp sig där och få till slalom bra. När jag istället var kvar på samma sida som tunnel 3 fick han jättefina ingångar! Jag kan ju springa om honom i slalom och byte över efter istället så övergången till nr 5 gick fint! Övriga slalomingångar satt där de skulle och farten var fin!

Vi körde också en övning som A-C hade med sig med balanshinder, boxhörn, gunga och lite sneda uppfarter och sånt. Väldigt nyttig och kul att köra! Kezo kändes så fin! Klart godkända kontaktfält och väldigt lyhörd och framåt. Det är svårt att hitta negativa saker med honom just nu. Det är väl så när han börjar bli äldre och vi kört så länge tillsammans. Vi är ihopkörda på riktigt och jag vet vad som funkar och Kezo gör allt för att det ska bli som jag tänkt. Hoppas hoppas hoppas att han håller sig i så här fin form länge!

Den tredje kombinationen var också en slalomövning men den valde jag att strunta i då jag kände mig så nöjd efter de två första. Känns onödigt att köra slut på honom helt när han går så bra. Det viktigaste är ju att det är KUL!

Pesto fick avsluta dagens övningar med ett litet gungpass och det gick verkligen strålande! Han tycker det är skitkul att stå och bli matad med godis medan gungan slår i marken och rör inte en fena fast gungan nu slår ner från ganska bra höjd. Ca 1 dm är vi nog uppe i nu när den är som högst. Det tycker jag är bra jobbat av den lilla!