Agilitymotivation

Jag brukar ibland med bestämdhet hävda att båda mina hundar skulle kunna springa ganska många varv agility utan belöning och ändå fortsätta jobba lika entusiastiskt. De brinner för agility och belöningen är en positiv bisak. Så länge det handlar om att springa något de redan kan. Vid inlärning av nya saker är det ju ett annat läge såklart.

Jag har absolut ingen som helst tanke på att testa min teori. Mina hundar är fantastiska träningskompisar som förtjänar all belöning i världen för det de gör! Dock funderar jag en del kring vad det är som gör att jag har fått två hundar med så hög motivation för agility?

Självklart finns det enkla svar. Som att Pesto är född agilitymaskin med en omåttlig vilja att springa. Att Kezo är av en ras som ändå förr avlades främst för arbete. Men det förklarar ändå inte allt. För motivationen finns inte alls där på samma sätt i andra grenar.

Jag vill inte påstå att jag har ett medvetet sätt att jobba med motivation. Men jag har ett medvetet sätt att lägga agilityn på en lagom nivå i våra liv.

– I år har jag haft principen: Aldrig mer än 3 pass agility i veckan. Tävling inräknat. Främst för att hålla stressen hos Pesto på lagom nivå. Som bonus får både jag och Pesto en rejäl kick de gånger vi faktiskt tränar eller tävlar!

– Mina hundar har alltid haft en eller ett par dagar i veckan (beroende på hur livet ser ut) då de inte gör ett smack. Vi går kortare rastrundor och i övrigt sover dom. Laddar batterier och har lite tråkigt. Jag tror att det gör att mina hundar värderar dagar då vi gör saker tillsammans lite högre!

– Agility är det roligaste JAG vet! Såklart att det smittar!

– Jag försöker leva efter mottot: Let the dogs be dogs! Det innebär dagar med långa promenader där de springer lösa och inte behöver använda en enda hjärncell mer än nödvändigt om de inte själva vill.

– Jag jobbar mycket med mig själv och min inställning till agility. Jag väljer hellre att tävla lite för sällan än lite för ofta och alla tävlingar jag anmäler mig till anmäler jag mig till för att jag verkligen vill! Det får aldrig bli ett måste att tävla. Vi gör det för att det är kul! Samma sak när det kommer till träning. Hellre ett pass färre men där de pass vi gör har kvalitet, än ett pass extra där vi är lite trötta och ofokuserade.

– I vardagen är mina odjur ibland just. Odjur. Vardagslydnaden innefattas i att bete sig hyffsat som folk i hyffsat många situationer men ibland får man bete sig som skrot. Faktiskt. Kanske mer av anledningen att jag är lat än att det är en medveten tanke bakom det men vår relation mår ganska bra av att vi lever ett relativt kravlöst vardagsliv.

– Avslutningsvis är agility alltid alltid roligt. Extremt få situationer som blir fel belastar jag mina hundar för. Gör om och gör rätt eller spring vidare och låtsas att det blev rätt, beroende på vad som felar 🙂

IMG_1078

Vad har DU för spännande tips och tankar kring motivation? Vad fungerar bäst på din hund?

Annonser

2 reaktioner på ”Agilitymotivation

  1. Tycker du är klok! Jag kan nog träna mer i perioder men håller på att det är väldigt viktigt att de får sin ”hundtid” där de bara nosar på promenader. Utöver själva träningen kräver jag rätt lite uppmärksamhet och mina vovvar blir aldrig aldrig mätta på träning. De kan ju såklart bli trötta på ett träningspass men om de en endaste gång skulle tycka att vi tränar för mycket så är det en gång för mycket.

    Tror det är viktigt att en inte tränar vare sig för ofta eller för mycket utan att hunden alltid ska känna att hen skulle vilja träna lite mer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s