GuldAgility!

4 dagar agility i Kalmar har nyss passerat. En hejdundrande agilityfest med sex banor agility från morgon till eftermiddag! Peppen var enorm och förhoppningarna höga. Kunde vi måhända ta de där två sista pinnarna i klass 2? En i hopp och en i agility.

Det första som händer när vi kommer dit är att Pesto går upp i toppspinn. Inte vanlig hederlig agilitystress utan total galenskap. Han klarar INTE av den miljön alls till en början. Jag panikar, sätter in honom i buren och hoppas det ska ge med sig. Hör Pestoskall ekande i huvudet var jag än befinner mig.

För att sen göra en lång saga lite kortare så lugnar sig Pesto faktiskt mer och mer. Han håller ihop agilityklasserna riktigt bra då de går först på dagen. Hoppklasserna, de två första dagarna, går sämre. Våra fyra första lopp blir dock diskade lopp.

Agilityklass 2 andra dagen. Ja, jag diskar mig för att jag får minneslucka och drar in honom på ett hinder som skulle tas från baksidan 🙂

Men dag tre sen. Då vänder det! Pesto är cool och jag bestämmer mig för att sluta hispa över pinnar och njuta av agility med den fräsigaste lakritsremmen jag känner! Vi sätter ett så fint agilitylopp med 10 fel på förmiddagen och på eftermiddagen sen så nollar vi hopploppet!! Vi vinner över 90 andra hundar och jag är så innerligt glad! Dels för att vi visade att vi kan i den miljön och dels för att vi slog det stora startfältet!

10429490_10152271980872423_3988068690923347946_n

 

Sista dagen är kommen och den börjar med hopploppet. Där jag ju vid det här laget egentligen har mina tre pinnar i klass 2. Jag bestämmer mig för att utmana slalomingången och våga mig på ett bakombyte i en tunnel. Det är väl kanske också det enda som vi får till i det loppet. 🙂

Agilityloppet är kvar. Där behöver vi en pinne till. Jag står inför en sekvens där bakombyte in i tunnel är det absolut bästa beslutet att ta under banvandringen. Men jag banvandrar inte så. Jag tror mig vara Blixten och planerar för ett blindbyte. 5 minuter innan min start pratar jag med Disa och inser vad jag håller på med. Ändrar mitt beslut och tänker att nej, fixar vi inte ett bakombyte in i en tunnel så har vi inte i trean att göra. Så jag gör det. Jag bakombyter. Det är på håret, men det sitter! Vi nollar och vinner även den klassen. Vi vinner med nästan 6 sekunder och över 73 hundar. Det är underbart och fantastiskt och helt plötsligt inser jag. Det 8:e och sista loppet blev det loppet som uppfyllde målet med Kalmarresan. Vi är nu klass ett 3-ekipage! 14 månader efter vår debut i hoppklass 1. 11 månader efter vår debut i agilityklass 1. Den är tydligen bara jag som är förvånad. Men nog inte bara jag som är mäkta stolt och lycklig! Mamma är det garanterat också 🙂

10413302_10152594895866514_2019725275494652349_nDen allra allra största segern i Kalmar måste nog ändå vara våra starter. 8 lopp utan tjuvstart. 8 lopp där jag iskallt jobbar igenom en gapig hund, får honom att slappna av, berömmer honom på väg bort och utan att vara det minsta orolig går precis så långt bort som jag känner att jag behöver. Största segern! Den tackar jag Lydia och Annika för!

 

Annonser

4 reaktioner på ”GuldAgility!

  1. Så himla roligt att det vände och att ni plockade den där sista pinnen! Tänk nu är ni ett klass 3 ekipage på heltid. 🙂 Hur häftigt som helst!!! Fattar inte hur ni lyckats komma dit så snabbt. För oss kommer det ta år och dagar. Stort grattis Ida!!! 😀

    • Det trodde inte jag heller i början Sofia! Men så plötsligt lossnar det och alla grunder man jobbat med faller på plats! Ni är där fortare än du anar!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s