Att något så roligt kan ge så mycket jobbiga känslor?

Att agility är svårt kan vi nog alla skriva under på som sysslar med det. Att det är roligt likaså. Under de flesta av mina agilityår har alltid det där roliga övervägt det där svåra och tävling har varit kul. Med Pesto har det inte alltid varit så hela tiden men svackorna har gått över till nästa tävling och glädjen har vunnit, igen. Till i somras. Jag åkte ensam sju timmar i bil för att diska mig fyra lopp på Öland och insåg i bilen på vägen hem att nej. Det här är inte roligt längre. Tävla ger mer press och mer negativa känslor än positiva. Klass 3 är för svårt och vi hade saker som krånglade. Som att Pesto började fråga vart han skulle efter balansen istället för att lyssna. Som att jag gick med klump i magen inför start och en känsla av att inte kunna nolla. Eller kunna springa agility.

Jag valde att tävlingspausa hela september och träna på det vi hade vi problem med. Hitta en känsla av glädje och se till att släppa pressen. Mitt i vilan förlorade vi också vår bästis men om det kommer ett eget inlägg när orken finns. Under september blev agility roligt igen! Vi kan ju massor av saker och vi jobbade igenom flera bitar vi har haft problem med. Framförallt har Pesto inte alls samma tendenser till klister längre. Vi vann faktiskt KM som perfekt uppladdning i tisdags!

Så igår åkte vi till Tångahallen med Johanna och Disa. Det var dags igen! Vilket fantastiskt ressällskap jag hade för ändamålet, ha kul på banan! Peppiga vänner är det bästa och fler fanns på plats! Tack Emma för att du tog hand om mig före första starten ❤

Med facit i hand så här dagen efter måste jag säga att jag hade roligt igår. Resultaten uteblev men känslan av kaos som vi hade på Öland höll sig borta och den lilla hunden gjorde allt jag bad honom. Han kan ju inte hjälpa att jag bad honom om fel saker ett par gånger igår. ❤

Jag brottas fortfarande med känslan av att inte kunna nolla i klass 3 och den känslan stör helt klart. Men. En sak i taget och på något sätt får jag tävla mig igenom den känslan! Samtidigt som vi tränar duktigt och blir bättre. Så länge vi är hela ska vi ha kul! 🙂

Annonser

En reaktion på ”Att något så roligt kan ge så mycket jobbiga känslor?

  1. ❤️ Ibland behöver man distans å pauser. Man känner krav på att prestera å lyckas. Vi gjorde en superfin tävling i Vimmerby där jag pga av utebliven träning på över en månad tvingades sänka kraven rejält, vilket lönade sig resultatmässigt, men å andra sidan kommer ju kraven tillbaka till nästa tävling 😕 Det gick ju så bra sist lixom…
    Hoppas du hittar glädjen å rätta känslan igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s