Om nystart, grunder och lydnad

Jag bestämde mig för ett tag sedan att nu, nu får det faktiskt vara slut på alla små vägringar i agilityn med Pesto. Han går så fint så fint i varenda lopp förutom någon neslig lite vägran och det är faktiskt nog med det nu! Så. Jag efterlyste en agilitycoach och fick napp! Fanny Gott tar sig nu an oss och hittade redan första träffen våra brister.Vi behöver grundträna! Förståelsen behöver öka och jag kan faktiskt inte hålla honom i handen hela tiden. Uppenbarligen. Så nu går vi en onlinekurs i grundhandling och tar allt från början igen. Det är så fantastiskt nyttigt och roligt att jobba med och att Sixten dessutom får en liten knuff igång med samma övningar är ju en klar fördel!

En av läxorna är att lära in ett svängkommando!

Något annat som jag glömt i glädjeyran över att åter ha en agilityhund är att träna lydnad för att hålla hjärncellerna på plats. Så idag åkte jag och hundarna till korpvallarna och tränade lydnad med Emma! Pesto går faktiskt riktigt fint och balanserat och är väldigt rolig att träna med om man inte tänker att det ska gå att tävla med honom i lydnad 🙂

img_0318

Sixten fick också träna och är en fantastiskt rolig liten hund att träna lydnad med. Förutom när det gäller apporteringen. Som liksom blivit alldeles tokig och ångestfylld för oss båda. Så nu har vi fått i läxa av Emma att lära in ett hållfastkommando med leksak först och det svarade han fint på! Vi avslutade med vårt favoritmoment. Fritt följ! Guldhunden! ❤

 

14292524_10153727595466262_7163381937827967534_n-1

Foto: Emma Löfstedt Westrin

När jag visade bilderna för Lars och sa: Titta så fint han går! fick jag svaret: – Han går vid din sida och ber om godis? Han har väl inte BARA fel men jag tycker ändå jag lyckats få honom att gå fint vid min sida och be om godis! Han hade ju kunnat hoppa och studsa!

En hyllning till dagmattar och daghussar!

Mina hundar är hos olika hjältar om dagarna. De har i dagsläget olika behov och jag har turen att ha hittat den perfekta matchen till dem båda. Pesto har haft samma sen han var 1 år och Sixten sen han var yttepyttebäbis.

Sixten lämnas först på mornarna och när vi parkerar hos Malin hoppar och studsar han i bilen i väntan på att få komma ut. Han springer det fortaste han kan med mig släpandes i snöret fram till dörren och står där och hoppar och studsar i väntan på att få komma in. När dörren öppnas och han kommer fri från det dumma snöret kastar han sig i Malins famn, alldeles full av lycka och kärlek, för att sedan snabbt inleda morgonlek med bästisen Scottie ❤ De virvlar runt i huset och när jag går vänder han sig inte ens om och tittar efter mig.

14352044_10154494171424808_7798540881448644477_o

Foto: Malin Perlskog

 

När vi sedan anländer till Gösta och Inger skäller Pesto i bilen i väntan på att få komma ut. Han behöver inget snöre på sig utan rusar direkt från bilen mot huset. Står dörren öppen vänder han sig mot mig för att dubbelkolla och springer sedan rakt in på mitt ok. Pesto är hunden som inte ens lämnar min sida för att springa till Lars, när han har godis. Den hunden springer rakt in i huset, hälsar snabbt på Inger och sladdar sedan in i sovrummet där Gösta är. Han skäller sitt lyckoskall konstant tills han helt plötsligt blir tyst. Då vet jag att Gösta lyft upp honom och att de kramas så som Pesto inte kramar någon. Inte ens mig. Jag säger hej då till Inger, för hon är den enda som lyssnar på vad jag säger och åker till jobbet. I trygg förvissning om att båda mina hundar är i tryggt förvar hos sina extrafamiljer där de trivs så oerhört mycket.

Att ha den lyxen jag har är få förunnat och jag är så oerhört tacksam över den kärlek mina hundar får hos sina dagmattar och daghussar. ❤ Tusen TACK!

Semester, värme och fys!

I år lyckades jag pricka in semestern med varmaste tiden på året än så länge! Jag har ju egentligen svårt för den typen av värme men valde att gilla läget och utnyttja värmen till fysträning av de små. Pesto har simmat massor och Sixten har lärt sig simma!

View this post on Instagram

Sixten har lärt sig simma!

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

Sixten har påbörjat en htm-karriär, tränat lydnad och rent allmänt varit alldeles fantastiskt trevlig! Semester med matte är livet!

Pesto har som sagt simtränat massor och också tränat mycket agility! Jag får fortfarande lyckopirr av att ens skriva de orden. Pesto har tränat agility. Både svårare banor och småpill med detaljer. Han är så evinnerligt rolig att springa med! Öser på riktigt liksom! Vi jobbar med målsättningen fler nollade lopp framöver. När vi börjar tävla igen i höst med vårt nya lag! Lyckopiller! Det består av Sofia med Pim, Emma med Lava och Karin med Ruh. Jag är så glad att få vara en del i det fina laget!

Att vara hundägare till de här två är verkligen en ynnest. De kompletterar varandra så bra och är så himla roliga att umgås med och träna med och bara vara med båda två ❤

View this post on Instagram

Kvällspromenad vid stångån! #visitlinköping

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

 

Ju mer jag har att göra desto mindre skriver jag

Jag har nu en hel hund och en ung hund som liksom nästan inte är valp längre. Jag kan gå längre promenader. Jag kan, hör och häpna, träna lite agility med Pesto! Jag tränar mest lydnad med Sixten men har påbörjat lite agilitygrunder en gång i veckan tillsammans med Frida och Link.

Att Pesto numer får springa agility är så himla stort och overkligt. Läskigt också. Speciellt när han blir gasad och gapig. Då kommer han in framför fötterna om jag är otydligt och vi minns ju alla vad som hände sist liksom. Jag fryser till is och gör inte ett skit. Vilket medför ännu mer gapig hund. Men. Det får väl vara så ett tag. Jag undviker att det händer genom att oftast träna lätt lätt lätt och korta korta pass så att han orkar. Vi tränar än så länge på låga hinder. Slalom bara lite och inga tighta svängar. Sakta men säkert ska jag öka på. Pesto, han är lyckligast på jorden ❤

Sixten, han går från klarhet till klarhet. Han är så liten fortfarande men ändå en så himla harmonisk och härlig träningskompis! Vi tränar med målet lydnadsklass 1. Vi har fokus på att ha roligt hela tiden och alltid. Vi leker mycket och Sixten äter massor med karameller. Samtidigt lär han sig nya saker hela tiden. Det gör han även i grundträningen i agility.

Fokus är fram. Mellan hinderstöd, genom tunnel eller bara fram helt fritt. Ibland lite snett, ibland helt rakt. Alltid fram mot belöning. Han är bra fin! Sist vi tränade fotade Emma och Annica lite. Så fina bilder på min fina hund!

LBK, Lydnadsträning m Emma, Charlie o Ida_160611_0007_b

Foto: Annica Grönlund

13407520_10153504510356262_110033953_n

Foto: Emma Löfstedt Westrin

LBK, Lydnadsträning m Emma, Charlie o Ida_160611_0028_b

Foto: Annica Grönlund

12371142_10208074076834892_7993597619228427571_o

Foto: Emma Löfstedt Westrin

Vem trodde att jag skulle åka dit på lydnad?

Idag har jag vänt ut och in på mig själv för att få Sixten att ta en apportbock och hålla fast den. Det är förvånansvärt svårt ska jag be att få berätta. Dock är det faktiskt inte alls så svårt om man tänker utanför boxen och för en stund släpper tanken på apporteringen i klass 1. När man inser att hunden faktiskt kan hämta bollar i princip på kommando och speciellt när vi leker och springer tillsammans. Då kan man få en sån där snilleblixt. En sån som innebär att apportbocken förvandlas från radioaktivt trä till en rolig sak att jaga efter och hämta till matte! För det var faktiskt exakt vad som hände när vi busade och jag peppade honom så som jag gör när han ska hämta en boll. Inte precis första gången. Då fick han belöningsord för att springa ända fram. Andra gången för att gripa den. Tredje gången för att springa mot mig med den i munnen och då hejsan vilket party vi hade där utanför domkyrkan!

Det må vara en lång väg kvar att gå men bara det att han galopperar i full fart ut, vänder, griper och springer tillbaka till mig och släpper på mitt YES! Det mina vänner, det är att ha gått en lång lång väg från igår! Egentligen från tidigare idag.

Vi avslutade passet med Sixtens favoritmoment alla dagar i veckan. Fritt följ. Jag får rysningar av hans fritt följ. Guldvalpen! ❤

IMG_9307

Tänk att jag skulle prioritera lydnad framför agilitygrunder? Visst, vi gör det också men det känns liksom som att vi har så himla gott om tid för det och lydnaden börjar verkligen bli så himla kul med honom nu! Det är också lättare att träna sånadär yttepyttepass hemma som är precis lagom med en valp. Vi kanske till och med har tittat på datum för tävling sen sent i höst. Kanske liksom.

Ett helt ben. Tre läkta frakturer.

Ganska precis 6 månader efter olyckan fick vi ok-stämpel av ortopeden på röntgen. Han är inte längre trasig. Han är hel. Jag trodde att jag liksom skulle börja grina och falla ihop i en liten blöt pöl på golvet av lycka men jag blev faktiskt helt normalt glad. För innerst inne visste jag om det. Jag vågade såklart inte tro på det i förväg. De senaste gångerna på röntgen har sett till att jag var skeptisk. Men allt tydde på en hel hund. De där tre små små smala benen som var av för 6 månader sen. De är nu hela. Det ser knöligt och dant ut på röntgen. Men det ser ut som vi kan förvänta oss att det ska se ut och det ser tydligen bra ut. Han bör hålla för ett aktivt liv igen och inga leder ligger i vägen och skaver så artros ska jag heller inte oroa mig massor för.13096175_10154168820706514_7443310852094892887_n

Det som var ännu bättre var att han fortsätter röra sig rakare och rakare med vänster ben. Han är helt jämnt musklad och har mycket muskler med tanke på resan vi gjort. Vi har gjort vår rehab helt enkelt! Pesto ska tydligen skatta sig lycklig över att ha mig som ägare så jag klappar mig själv lite på axeln för det jobbet 🙂 Läkningen har han fått göra på egen hand men musklerna har jag hjälpt honom att få tillbaka.

Så vad händer nu?
Vi har påbörjat hoppteknik med vanliga basic grid. 4 steg mellan mot manners mindern. Han sköter sig snyggt och håller huvudet kallt. Han orkar och blir inte trött. När han är ordentligt uppvärmd får han också springa lös kortare stunder. Rejsa lite. Det är inte benen som är hans ömma punkt nu. Det är muskler, senor och ligament som inte varit så aktiva det senaste halvåret och som behöver tid att komma tillbaka till toppform. Vi fortsätter simma och vi ökar promenaderna med ca 5 minuter i veckan. Vi skrittar i mossa och kuperad terräng och vi försöker leva det liv vi vill leva. Förutom den där agilityn då. Men den kommer. Tanken är att han ska få smyga igång sakta men säkert under året. Hur lång tid det tar får vi se. Det behöver inte ta jättelång tid men gör det det så är det ok. Vi har inte bråttom. Vi har inte glömt ett skit under det här halvåret. Bara blivit äldre och mer kloka.

Sixtens första kurs!

Ja, tänk att det blev en kurs i tävlingslydnad! Nu är ju jag en kursdeltagare av rang och älskar att gå kurs så att jag skulle gå NÅGON typ av kurs innan det blev dags för agility är kanske inte så konstigt.

IMG_8849

Tänk att den här lilla fjärten har blivit så stor! ❤

Kursen var på High5 hundkurser för Helene Lindström. Jag har ju gått kurser för henne med Pesto och vet att jag gillar hennes sätt att träna, tänka träning och hennes funderingar lite mer på djupet. Till exempel pratade vi en hel del om hur man planerar upp sin träning och vad man ska ha i tankarna när man utvärderar sitt pass. Mycket fokus på tendenser blev det! Att rätta till ett problem innan det ens har hunnit bli ett riktigt problem.

Sixten fick träna grunder på lördagen! Visa vad han kan och få lära sig vad vi kan göra mer. Han charmade nog alla på hela kursen och visade att en sheltie faktiskt är en hund att räkna med även när det gäller lydnad! Så. Nu har jag lovat att faktiskt se till att vi tävlar också. Jag kan ju inte ha en hund som är tyst när jag tränar och inte utnyttja det till fullo!

12363142_10208074407763165_4171430948557361431_o

De andra deltagarna tyckte att jag tröstshoppade en väldans bra liten valp. Jag håller med till fullo! Foto: Annika Mojanis

Dag två. Idag. Dags för kedja. Kedja kan vara det läskigaste med hela lydnadsgrejen. Tydligen också hela själva grejen med lydnad. Man kommer inte undan. Inte vi heller. Två moment, en transportsträcka och kommendering. Jag ska inte påstå att vi satte det klockrent. Sixten hälsade lite på tävlingsledaren. Jag tappade honom i en halt. Jag blev lite överdriven i mina hjälper. Men. Vi gjorde det. Vi behöll träningstänk och glädje och vi vågade göra det igen efter analys av film. Min lilla valp. Så stor han börjar bli! Nu ska vi börja planera vår träning bättre. Inte kanske skriva dagbok. Det har jag testat så många gånger att jag gett upp. Men vi ska i alla fall fundera och göra en plan innan vi börjar.

Vi börjar leva hundliv igen

Pesto går sakta men säkert längre och längre promenader. Vi kör numer all rehab själva. Balansövningar, terrängskritt, klättra i backe och simma. Mycket småpillande men också helt vanliga promenader. Än så länge extremt sällan lös. Det blir FÖR livat för mitt lugn. Detsamma gäller vissa av lekstunderna med Sixten. De får leka sansat men inte vilt. Lagom. I början av maj nästa röntgen och jag känner mig ganska lugn. Han håller. Det går inte av fast han gör saker som belastar. Vårt största jobb nu är fina muskler. Jämna muskler. Har vi inte bråttom så når vi dit. De är redan jämna. De ska bara bli mer!

IMG_8699

Pesto vill också mer. Alltid mer.

Sixten börjar också bli stor. 6 månader har han hunnit fylla och han går faktiskt från klarhet till klarhet. Nåja, rumsren är han i alla fall de FLESTA dagar. Men utöver det. Han är så fantastiskt lättlärd. Jag får liksom stanna upp och undra ibland om vi tränar för mycket. Men vi tränar inte alls mycket. Det som gör att det känns så är för att varje minut och varje pass innehåller nya lärtillfällen som han utnyttjar till fullo. Två gånger har han fått springa mellan hinderstöd utan bom. Sammanlagt kanske 3 minuter. Han har redan en helt fantastisk förståelse för att söka hinder. Så bra att jag tänker att jag inte behöver träna det på ett tag för att han ju bara är 6 månader och inte behöver kunna mer av det just nu.

Till helgen ska vi gå en helgkurs i lydnad för Helene Lindström. Pesto anmäldes till den i höstas men är inte igångsatt tillräckligt för att vi ska få ut något av den. Det kommer bara bli en massa jobb för att få fokus och tyst hund. Så Sixten får vara vikarie och det ska bli så himla kul! Spännande att se vad vi får för feedback på det vi redan kan och vad vi får för utvecklingsutmaningar. Min fina fina, precis lagom stora, valp ❤

Valputvärdering

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om vad Sixten kan och vad vi behöver jobba mer på. Det börjar bli dags att kika på det igen.

Sist hade vi inte jobbat så mycket med positionsarbetet och han flöt gärna in framför mig i fotgåendet då. Där har det skett STORA förbättringar både på vänster och höger sida!

Sixten har bitit av alla sladdar till högtalarna på datorn och jag har inte tittat på filmerna på telefonen med ljud på så jag får helt enkelt stå för oönskade ljudeffekter som kan finnas med 🙂

Fröken på onlinekursen har sett översta filmen och jag fick backning på att jag var för stel. Mitt ständiga problem i det här momentet. Film två tänker jag på det och anser själv att det ser bättre ut! Dock får Sixten mer fokus på handen då och fladdrar lite. Får se vad fröken säger!

Sixtens inkallningar har blivit riktigt riktigt bra! Han har hög fart och reagerar snabbt! Fortsätt jobba på det med bra belöningar för att inte tappa alltså.

När det kommer till kroppskontroll har vi jobbat med att lyfta tassar på ena sidan och att sätta framtassarna på olika saker. Han är riktigt duktig men får inte glömma att jobba vidare på det. Där har vi i läxa att klicka snabbare och oftare.

Lekträningen jobbar vi också vidare på. Med backning på mer kamp och jagalekar. Hämta kastad leksak som både är i rörelse och helt still är han faktiskt grym på! Efter tandlossning är det dock svårare att kampa. Tänderna är ju inte så vassa längre…

Världens bästa och roligaste valp! Helt fantastisk ❤

 

Helt plötsligt ser vi ljuset på andra sidan

Röntgendag idag. En dag som blivit förknippad med nervositet big time! De två senaste gångerna har inte varit vad vi hoppats och idag var det den stora domedagen. Skulle det ha hänt något?

Ortopeden börjar med att klämma, känna och titta på rörelser. Berömmer mig för ett riktigt bra jobb med rehaben vilket känns skönt! Helt jämnt musklad och bra musklad för att ha varit så hårt hållen i över fyra månader.

Vi tar plåtar och precis som vanligt går det fort och enkelt trots att Pesto är helt vaken. Han är en stjärna verkligen när det kommer till att göra det jag ber honom om. Får mycket beröm av personalen och det ska han ha!

När jag får se plåtarna sjunker jag ihop och tänker att jahopp. Det var inte bra idag heller. Men. När vi börjar prata, när ortopeden berättar, visar och förklarar. Plockar fram plåtarna från förra gången. Då ser faktiskt jag också hur mycket som hänt. Han är inte helt läkt än men han är faktiskt bättre. Riktigt bra! Han kommer att läka. Ortopeden säger det och den här gången litar jag på henne för den här gången låter hon säker. Vi får börja leva ett mer normalt liv. Inte härja fritt men vara lite lös. Öka promenaderna successivt. Röra sig fritt inne. Vi får lite i smyg börja leva. I väntan på nästa röntgen i maj. Som hon mest bokade in för att stilla mina nerver. Hon är säker nu på att det kommer bli bra. Jag är fortfarande redo för hispan men innerst inne känner jag mig inte helt uppgiven. Vi fixar det här. Det gör vi!

IMG_7553