Att hantera något jag inte egentligen kan hantera

Jag har valt att låta bloggen vara min ventil. Mitt sätt att hantera livet med en skadad hund. Försöka bena ut hur jag känner, försöka inse att vi kommer ur det, på något sätt.

Dagarna går faktiskt framåt. Det varierar kraftigt hur jag hanterar det faktum att min hund är trasig. En sak är dock alltid densamma. Jag har fantastiska vänner! Stöttning och pepp rakt igenom och jag älskar er för det! ❤

Linnea tipsade om att göra en checklista. På något sätt se att det händer saker och att vi närmar oss slutet på det onda. Än så länge är ju saker som händer något jag inte har en aning om ifall det är bra på riktigt eller bara verkar bra, men det jag inte vet kan jag inte i dagsläget sörja. Jag måste tänka positivt. Så hittills är positiva saker som hänt:

  • Torsdag – får veta att det inte är kört. Det är inte potatismos av skelettet och det finns goda förutsättningar för att han blir helt bra!
  • Lördag – Lilla hunden lyckas bajsa på tre ben (så sjuka saker att bli glad över men alla orosmoment som försvinner hjälper mig att orka mig igenom dagen)
  • Söndag – Han kan vila på sitt onda ben när han står upp utan att stödja på det.
  • Måndag – Bajsar. Klarar fortfarande av att ta det lugnt i buren.

På onsdag är nästa stora punkt på listan. Då ska Pesto röntgas igen. Den där ständigt gnagande oron att något ligger snett behöver verkligen den där röntgen. Paniken när något knäpper till hos honom och jag är övertygad om att någon del hamnade fel. Jag försöker tänka att vad som än händer nu, är det inte försent att laga på onsdag. Det är lättare sagt än gjort dock!

Annonser