Semester, värme och fys!

I år lyckades jag pricka in semestern med varmaste tiden på året än så länge! Jag har ju egentligen svårt för den typen av värme men valde att gilla läget och utnyttja värmen till fysträning av de små. Pesto har simmat massor och Sixten har lärt sig simma!

Sixten har lärt sig simma!

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

Sixten har påbörjat en htm-karriär, tränat lydnad och rent allmänt varit alldeles fantastiskt trevlig! Semester med matte är livet!

Pesto har som sagt simtränat massor och också tränat mycket agility! Jag får fortfarande lyckopirr av att ens skriva de orden. Pesto har tränat agility. Både svårare banor och småpill med detaljer. Han är så evinnerligt rolig att springa med! Öser på riktigt liksom! Vi jobbar med målsättningen fler nollade lopp framöver. När vi börjar tävla igen i höst med vårt nya lag! Lyckopiller! Det består av Sofia med Pim, Emma med Lava och Karin med Ruh. Jag är så glad att få vara en del i det fina laget!

Att vara hundägare till de här två är verkligen en ynnest. De kompletterar varandra så bra och är så himla roliga att umgås med och träna med och bara vara med båda två ❤

Kvällspromenad vid stångån! #visitlinköping

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

 

Annonser

Ett helt ben. Tre läkta frakturer.

Ganska precis 6 månader efter olyckan fick vi ok-stämpel av ortopeden på röntgen. Han är inte längre trasig. Han är hel. Jag trodde att jag liksom skulle börja grina och falla ihop i en liten blöt pöl på golvet av lycka men jag blev faktiskt helt normalt glad. För innerst inne visste jag om det. Jag vågade såklart inte tro på det i förväg. De senaste gångerna på röntgen har sett till att jag var skeptisk. Men allt tydde på en hel hund. De där tre små små smala benen som var av för 6 månader sen. De är nu hela. Det ser knöligt och dant ut på röntgen. Men det ser ut som vi kan förvänta oss att det ska se ut och det ser tydligen bra ut. Han bör hålla för ett aktivt liv igen och inga leder ligger i vägen och skaver så artros ska jag heller inte oroa mig massor för.13096175_10154168820706514_7443310852094892887_n

Det som var ännu bättre var att han fortsätter röra sig rakare och rakare med vänster ben. Han är helt jämnt musklad och har mycket muskler med tanke på resan vi gjort. Vi har gjort vår rehab helt enkelt! Pesto ska tydligen skatta sig lycklig över att ha mig som ägare så jag klappar mig själv lite på axeln för det jobbet 🙂 Läkningen har han fått göra på egen hand men musklerna har jag hjälpt honom att få tillbaka.

Så vad händer nu?
Vi har påbörjat hoppteknik med vanliga basic grid. 4 steg mellan mot manners mindern. Han sköter sig snyggt och håller huvudet kallt. Han orkar och blir inte trött. När han är ordentligt uppvärmd får han också springa lös kortare stunder. Rejsa lite. Det är inte benen som är hans ömma punkt nu. Det är muskler, senor och ligament som inte varit så aktiva det senaste halvåret och som behöver tid att komma tillbaka till toppform. Vi fortsätter simma och vi ökar promenaderna med ca 5 minuter i veckan. Vi skrittar i mossa och kuperad terräng och vi försöker leva det liv vi vill leva. Förutom den där agilityn då. Men den kommer. Tanken är att han ska få smyga igång sakta men säkert under året. Hur lång tid det tar får vi se. Det behöver inte ta jättelång tid men gör det det så är det ok. Vi har inte bråttom. Vi har inte glömt ett skit under det här halvåret. Bara blivit äldre och mer kloka.

Vi börjar leva hundliv igen

Pesto går sakta men säkert längre och längre promenader. Vi kör numer all rehab själva. Balansövningar, terrängskritt, klättra i backe och simma. Mycket småpillande men också helt vanliga promenader. Än så länge extremt sällan lös. Det blir FÖR livat för mitt lugn. Detsamma gäller vissa av lekstunderna med Sixten. De får leka sansat men inte vilt. Lagom. I början av maj nästa röntgen och jag känner mig ganska lugn. Han håller. Det går inte av fast han gör saker som belastar. Vårt största jobb nu är fina muskler. Jämna muskler. Har vi inte bråttom så når vi dit. De är redan jämna. De ska bara bli mer!

IMG_8699

Pesto vill också mer. Alltid mer.

Sixten börjar också bli stor. 6 månader har han hunnit fylla och han går faktiskt från klarhet till klarhet. Nåja, rumsren är han i alla fall de FLESTA dagar. Men utöver det. Han är så fantastiskt lättlärd. Jag får liksom stanna upp och undra ibland om vi tränar för mycket. Men vi tränar inte alls mycket. Det som gör att det känns så är för att varje minut och varje pass innehåller nya lärtillfällen som han utnyttjar till fullo. Två gånger har han fått springa mellan hinderstöd utan bom. Sammanlagt kanske 3 minuter. Han har redan en helt fantastisk förståelse för att söka hinder. Så bra att jag tänker att jag inte behöver träna det på ett tag för att han ju bara är 6 månader och inte behöver kunna mer av det just nu.

Till helgen ska vi gå en helgkurs i lydnad för Helene Lindström. Pesto anmäldes till den i höstas men är inte igångsatt tillräckligt för att vi ska få ut något av den. Det kommer bara bli en massa jobb för att få fokus och tyst hund. Så Sixten får vara vikarie och det ska bli så himla kul! Spännande att se vad vi får för feedback på det vi redan kan och vad vi får för utvecklingsutmaningar. Min fina fina, precis lagom stora, valp ❤

Klart jag har två bakben! Vad annars? #kroppskontroll #shetlandsheepdog #sheltiesofinstagram #sheltie #puppy

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

Hoppteknik 1 och 2!

Ja, två pass har jag hunnit göra ute i trädgården som smygstart inför den riktiga igångsättningen på söndag! Man kan säga så här. Jag hade rätt stor felbedömning på avståndet i första passet. Stackars Pesto fick hoppa studs på ett avstånd som visade sig passa perfekt till Kezo 🙂 Den filmen är inte rättvis mot honom att lägga upp så det gör jag inte.

Gång två gjorde jag idag. I snö. Det gick kalas om man röjde undan lite snö vid hindren. Drömmen vore ju fler hinder än två men det är ju något att börja på i alla fall!

Jag tycker helt klart att det ser godkänt ut! Speciellt över hinder två rundar han sig fint och sträcker ut i språnget. Det kanske finns hopp om Pestos hoppteknik trots allt!

Jag har även införskaffat en pilatesboll som jag tränar Pesto på några gånger i veckan utifrån Finnbogårdens beskrivning och jag tycker att han klarar övningarna hittills riktigt bra! Den träningen varvas med att gå cavaletti över en stege. Det får även Kezo göra och för honom är det svårt! Dels är det lite tätt mellan stegen för honom och dels har han noll koll på sina bakben som tidigare nämnt. Men han gör framsteg helt klart!

Dagens jogg

Idag var det dags för veckans andra träningspass i skogen. 2*20 minuters jogg med tempoökningar stod på schemat. 5 minuters gång mellan passen. Då jag haft lite problem med en höft som gjort ont emellanåt valde jag att lyssna på kroppen och hålla tempot på en behaglig nivå. Så det blev 20 minuters jogg med ett fåtal tempoökningar, 5 minuters gång och sen 15 minuters jogg med ett fåtal tempoökningar. Jag varvade mellan att springa på spåret och på stigar för att få variation i underlaget och det kändes bra.

Egentligen ser veckans schema ut så här:

Men då höften inte mått helt bra har jag valt att skippa 10-15 km och istället simmat två pass under veckan med Kezo. Det var nog bra både för honom och för mig och ett skonsammare sätt att träna! Nu hoppas jag att jag får hålla mig pigg i benen framöver att jag kan fortsätta springa regelbundet!

Det ska va gött..

Därför åkte vi till Tornby idag och satte sprätt på lite skattepengar. Eftersom vi inte lever på två löner och inte har gjort på ett tag så är det rätt gött när det trillar in ett par extra kronor. Eftersom jag köpte en ny bur till Kezo för 900 kr igår fick Adde sätta sprätt på mer pengar än mig idag. För mitt goda samvetes skull. Men ett par saker fick jag med mig hem också!

Kezo hade fått ligga hemma och ha tråkigt medan vi handlade så sen åkte vi till sjön och lät honom simma lite. Testade en ny liten boll vi köpt som skulle studsa på vatten. Han fick inte tag på den alls utan den gled undan hela tiden så vi fick köra på hederliga pinnar istället. Han orkar simma riktigt mycket nu vilket är bra. Ett skonsamt sätt att bygga upp kroppen på.

Min kropp då? Ja, den byggde jag upp på ett inte lika skonsamt sätt genom att springa på asfalt. Men de nya skorna är ju så bra att det faktiskt känns helt ok! 3 km blev det och jag slog nytt tidsrekord den här gången också. Vilket märktes när jag kom hem och knappt fick luft. Men det ska väl kännas lite antar jag?