Fina flickor skjuter ingen hare – version 2

Att bildgoogla ordet superhjälte är skrämmande. Inte, hjälp det finns skurkar, utan, hjälp, är det här vad vi visar våra barn av kvinnligt och manligt i hjältegenren??

De kvinnliga hjältarna har ofta väldigt lite kläder eller kläder som tydligt visar en smal kropp med stora bröst och inte en synlig muskel i sikte! De manliga hjältarna har heltäckande kläder (som oftare täcker ansiktet än hos kvinnorna då vi ju vill se hur välsminkade de är??) som visar mängders med muskler. På alla bilder utom en där män och kvinnor finns med på samma bild har männen en mer framstående position och visas större. Där kvinnan syns framför mannen har mannen fri sikt under kvinnans trosor.

Nej, de här bilderna är inte de enda som kommer upp. Men de kommer upp bland de första i sökningen. Förutom de med bara kvinnor på eller kvinna framför mannen. För att få upp de bilderna fick jag söka på kvinnliga superhjältar.

Intressant läsning om fenomenet stora bröst på kvinnliga hjältar finns HÄR

Annonser

Ett nej är alltid ett nej och betyder.. just det. Nej.

Jag läste Lady Dahmer häromdagen. Jag gör det ibland. Kanske inte så ofta som jag borde men jag gör det. I ett av hennes inlägg skriver hon om vikten av att respektera när ett barn säger nej. Nej till kramar, pussar och sånt. Självklart? Kanske. Men det är nog mer än en gång som barn blir tvångskramade i ren välvilja. Det är ju så mysigt!

Om vi vuxna inte tar det där nejet på allvar, då slutar nog barnet att göra det också. Det är ingen idé att jag säger nej.. Det har ändå ingen betydelse. Vad leder det till, i längden? Barn som växer upp utan förmågan att säga nej när det känns fel. Ni kan ju själva gissa vad det kan leda till. Våldsförövare som frias för att offret ju inte sa nej utan bara låg tyst. Tyst för att ett nej ju ändå inte funkat förut, så varför skulle det göra det nu?

Kanske tycker ni att jag överdriver. Vad är väl en kram i jämförelse? Men någonstans börjar det ju. Tycker barnet att kramen är obehaglig. Tycker barnet att den helt enkelt är onödig. Varför ska den då genomföras? Det finns ju inget bättre än en bamsekram som kommer rakt från hjärtat. Vi kanske ska bli bättre på att vänta in den och inte tvinga oss till en kram som ändå inte är ömsesidig? Bli mer observanta på kroppsspråk och signaler som tyder på att man är för nära. Hitta varje barns egen trygghetszon. Få dem att känna att det är ok att sätta gränser. Låta dem få makt över sin egen kropp. Låta dem veta att ett nej alltid är ok när det känns fel. Så att de förhoppningsvis växer upp, medvetna om att det är de själva och ingen annan som bestämmer var gränsen går.

Så gör hon det igen

Ketchupmamman alltså.

Jag har länge funderat över hur jag skriver ett inlägg om varför jag tycker det är viktigt med delad föräldraledighet och varför jag vill ha det så när jag får barn. Men så tänker jag. Vem är jag att prata om något jag ännu inte upplevt? Jag kommer också stå där sen och vilja vara hemma! Möjligheten är ju rätt stor att jag gör det. Det tror jag också. Det är då jag hoppas att mannen i mitt liv fått en bättre information om sin roll än Ketchupmammans och ryter i och kräver sin rätt. Sin rätt att vara pappa.

Så läs vettja! Hon är fantastisk på att få det att låta så enkelt.

8 mars, en dag som alla andra?

Den 8 mars har ju redan varit. Kvinnodagen. Ni kanske undrar varför jag inte firade med påmpa och ståt? Jag som är en genuskämpe. Typ.

Kanske är det just därför? Den 8 mars skrev en stor del av mina manliga vänner på facebook såhär:

”Tisdag 8/3 är alla kvinnors dag! Posta detta om du också är stolt över dina 364 dagar om året!”

Visst känns det sådär kul då? Varför ska vi få en dag om året? Kan inte alla dagar på året tillhöra alla?

Fina flickor skjuter ingen hare

Genusdebatten är glödhet just nu vilket såklart sprider vatten på min kvarn. Därför måste jag skriva ett inlägg till om en sak jag tycker är viktig.

Det här med vad som anses bra och inte bra. När vi tänker på genus ser vi att något måste göras. Så vad gör vi? Jo, vi gör om flickorna. För det är deras beteende som anses mindre värt. Att vara mjuk, rar och försiktig (ett beteende som anses flickigt) är inte alls lika mycket värt som att vara tuff, framåt och orädd (något som förknippas med pojkar). Därför uppmuntrar vi våra flickor att bli mer som pojkar.

När vi ska klä barnen och tänker genus tar vi bort allt rosa. Pojkarna får ha kvar det de har. Flickorna får jeans och blått och grönt. Kanske lite Spiderman också om vi är riktigt tuffa! För rosa är inte alls bra. Det är ju tjejigt. Aldrig att vi skulle klä våra pojkar i rosa. Det behövs inte. Vi kan känna oss medvetna ändå för vi klär barnen likadant. I blått och grönt och svart. Möjligen rött.

De leksaker vi väljer när vi är genusmedvetna är bilar och byggklossar. Vi tänker att det är bra. Dockor och matlagningsleksaker går bort. Det är omhändertagande vilket är en egenskap vi inte värderar som bra. Tänk om barnen ve och fasa väljer att bli sjuksköterskor? Eller förskollärare? Nej, usch! Dessa lågavlönade kvinnoyrken. Nu ska här skapas en ingenjör! Blir flickan ingenjör har vi lyckats i vårt genustänk.

Genus för mig är att värdera alla egenskaper (som inte är rent dåliga för att de skadar någon) lika. Alla yrken lika och alla klädval lika. Det jag vill ändra på är möjligheten för alla att själva hitta sin identitet utan att bli placerade i ett fack på grund av deras kön. Vi ska inte ta bort möjligheten att ha rosa och vara ömsint. Vi ska bara ge möjligheten att vara sån till fler. Liksom möjligheten att vara framåt och orädd och tuff.

Ja, jag vet att jag övergeneraliserar. Men i stort är det här vad jag ser. Mer eller mindre.

För att inte tala om vilket sjuhelvetes immunförsvar jag får

Idag betalade jag mina räkningar. Jag tillhör kategorin som vill ha det ur världen snarast möjligt efter lönens inträde på kontot. Så att man vet säkert vad man har kvar liksom. Inte bränner pengar man tror sig äga men som sedan försvinner.

Idag hade jag dessutom den stora glädjen att betala den första räkningen till de som under fyra års studier sett till att jag fått mat på bordet. CSN. 2300 kr rullar imorn ut från mitt konto och in på deras. Inte mer än rätt såklart, men surt när jag vet att min inkomst inte är många hundralappar mer än ingångslönen för en outbildad lagerarbetare. Vad är fyra års studier när man väljer att arbeta med något så oviktigt som barn?

Nu säger ni att det viktigaste faktiskt är att jag trivs med mitt jobb och att jag som lagerarbetare skulle kräkts lite i munnen varje dag. Sant. Men varför ska jag vara så jävla nöjd? För att jag är kvinna? Då ska jag se det som mitt kall att torka rumpor, snornäsor och nerkissade byxor om dagarna? Då ska jag tänka att jag faktiskt har pluggat i fyra år för att ge optimal pedagogisk utbildning till barnen och att det ska vara glädje nog?

Jag vill inte byta jobb. Verkligen inte. Men jag tänker inte sitta still och vara glad för att jag har ett mysigt jobb och därför inte känna att lönen spelar roll. Om andra med motsvarande längd på utbildning kan tjäna dubbelt så mycket som mig, varför ska jag då vara nöjd?

Jag måste bara säga åt er en sak

Jag är ett big fan av bloggaren Ketchupmamman. Hon är grym, rolig och fantastisk. Hon är dessutom helt fantastisk på att skriva inlägg om genus. De två senaste bör läsas då de handlar om precis det jag tror på! Det finns ingen anledning egentligen att jag skriver mer om det efter detta. Hon säger ju det jag tidigare försökt säga. Vi skapar våra barn.  — Med vi menar jag samhället. Klädföretagen. Föräldrar. Förskolor och skolor.

Inlägg 1

Inlägg 2

Gillar du det du läser är det bara att gräva vidare i bloggen. Hon har massa bra saker att säga. Både allvarliga och roliga och allt i en enda röra!