När det blir vår och hundträning känns sådär riktigt riktigt kul!

Ja, egentligen spelar det inte så fasligt stor roll vad vi gör. Med Pesto är det nästan bara agility, även fast agility blivit ett bredare begrepp för oss det senaste. Vilket innebär träning mer med hjärna än med kropp. Det blir en bra mix!

Med Sixten blir det lite allt möjligt. Ibland lydnad, ibland htm och rätt så ofta agility. Nu det sista med inslag av running contacts. Någonstans i vår träning hamnade vi där och det är faktiskt riktigt roligt! Kanske är det så för att vi ännu inte stött på några större motgångar. Vi får väl se vad som händer.

Så här såg det ut idag:

Det där lilla skuttet först i filmen var dagens pass enda skutt. Av sisådär 12 skick. Så nöjd!

I övriga agilitytränigen fick vi order från Kristina Myrefelt att leka mer kring hinder och förstärka upp dem som roliga tingestar att ägna sig åt när vi tränade tillsammans en helg för ett tag sedan. Det gav ganska snabbt effekt och i kombination med att bakåtkedja såg det på senaste träningen ut så här:

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg av Helene Lindström  om konsten att skapa sig en känsla kring sin hund utifrån hur man pratar om den och tänker om den. Sedan dess har jag försökt prata om Sixten som den glada, fina och kloka hunden han är och undvika att prata om en liten hjärna i en gänglig kropp. För visst, han har inte koncentration i överflöd, men han är 17 månader ung. Han har hormoner i kroppen och har ganska nyss växt värdigt. Ska fortsätta bredda sig och bli vuxen. Med dessa saker i åtanke är han en förjäkla fin hund som med väldigt lite träning kommit väldigt väldigt långt. ❤

Pesto då? Ja, Pesto har blivit en alldeles fantastik agilityhund! Det är magi att springa med honom och han blir aldrig (nåja) arg och vill alltid göra det jag ber om. Han öser, har roligt och är i alla fall hjälpligt okej i starten. Det blir fortfarande fel ibland men jag har verktyg nu att lösa dem. Jag har också någon att åka till när jag kör fast. Någon som vet vilka delar vi saknar. Det är en härlig känsla.

Vi har så innerligt roligt när vi springer! ❤

Annonser

Sixten debuterar!

Jag gjorde om banan så den blev kortare och lättare. Det var allmänt lite svajigt. Men åh så himla fantastiskt det var! Utanför banan var det MASSOR med folk och hundar. Han hade minglat där innan. Cool och glad. Vi gick in på banan tillsammans och han var sådär glad och redo som han alltid är när vi går in där. Jag kopplade loss och han satte sig fot helt självmant. Han satt som ett ljus i starten och sen bara fräste han på i full fart! I mål kampade han med sin leksak som aldrig förr. Han är helt fantastisk mitt lilla lyckopiller.

Sixten är den lilla hunden som travar sig igenom allt nytt han lär sig. Som varit lite klumpig och gänglig under sin uppväxt eftersom benen växte sig alldeles jättelånga. Han har tränat mest lydnad under sin uppväxt. Lärt sig att man ska ta sig igenom en tunnel och mellan hinderstöd men inte så mycket mer än så.

Han har fått vara valp väldigt länge och idag är jag så glad över det! Han är snart 15 månader och vi kör fortfarande korta pass med lätta saker. Har precis börjat med slalom och även det kör vi inte särskilt mycket eftersom han lär sig så snabbt! Han lär sig så snabbt, dels för att han är en klok liten hund, men också för att mitt fokus varit samarbete och fokus. Inte fart och action. Häromdagen sprang han över balansen för första gången och hinder hoppar han mest framåt med någon enstaka sväng. Flera som sett filmklippet har förvånats över hans fart. Han ser inte ut som en snabb hund men han har fått tid att få förståelse i sin takt och när poletten trillar ner så fräser han på. Han är så fantastiskt rolig när han förstår, för då går det undan och då är han självständig! Sen kommer det dröja innan han blir självständig i det mesta vi gör. Men det bästa av allt med livet med Sixten är att jag inte känner någon press från mig själv att ha bråttom. Vi har all tid i världen att lära oss allt vi måste kunna för att ha roligt tillsammans även på tävlingsbanan och den tiden ska vi ta!

Om nystart, grunder och lydnad

Jag bestämde mig för ett tag sedan att nu, nu får det faktiskt vara slut på alla små vägringar i agilityn med Pesto. Han går så fint så fint i varenda lopp förutom någon neslig lite vägran och det är faktiskt nog med det nu! Så. Jag efterlyste en agilitycoach och fick napp! Fanny Gott tar sig nu an oss och hittade redan första träffen våra brister.Vi behöver grundträna! Förståelsen behöver öka och jag kan faktiskt inte hålla honom i handen hela tiden. Uppenbarligen. Så nu går vi en onlinekurs i grundhandling och tar allt från början igen. Det är så fantastiskt nyttigt och roligt att jobba med och att Sixten dessutom får en liten knuff igång med samma övningar är ju en klar fördel!

En av läxorna är att lära in ett svängkommando!

Något annat som jag glömt i glädjeyran över att åter ha en agilityhund är att träna lydnad för att hålla hjärncellerna på plats. Så idag åkte jag och hundarna till korpvallarna och tränade lydnad med Emma! Pesto går faktiskt riktigt fint och balanserat och är väldigt rolig att träna med om man inte tänker att det ska gå att tävla med honom i lydnad 🙂

img_0318

Sixten fick också träna och är en fantastiskt rolig liten hund att träna lydnad med. Förutom när det gäller apporteringen. Som liksom blivit alldeles tokig och ångestfylld för oss båda. Så nu har vi fått i läxa av Emma att lära in ett hållfastkommando med leksak först och det svarade han fint på! Vi avslutade med vårt favoritmoment. Fritt följ! Guldhunden! ❤

 

14292524_10153727595466262_7163381937827967534_n-1

Foto: Emma Löfstedt Westrin

När jag visade bilderna för Lars och sa: Titta så fint han går! fick jag svaret: – Han går vid din sida och ber om godis? Han har väl inte BARA fel men jag tycker ändå jag lyckats få honom att gå fint vid min sida och be om godis! Han hade ju kunnat hoppa och studsa!

Ju mer jag har att göra desto mindre skriver jag

Jag har nu en hel hund och en ung hund som liksom nästan inte är valp längre. Jag kan gå längre promenader. Jag kan, hör och häpna, träna lite agility med Pesto! Jag tränar mest lydnad med Sixten men har påbörjat lite agilitygrunder en gång i veckan tillsammans med Frida och Link.

Att Pesto numer får springa agility är så himla stort och overkligt. Läskigt också. Speciellt när han blir gasad och gapig. Då kommer han in framför fötterna om jag är otydligt och vi minns ju alla vad som hände sist liksom. Jag fryser till is och gör inte ett skit. Vilket medför ännu mer gapig hund. Men. Det får väl vara så ett tag. Jag undviker att det händer genom att oftast träna lätt lätt lätt och korta korta pass så att han orkar. Vi tränar än så länge på låga hinder. Slalom bara lite och inga tighta svängar. Sakta men säkert ska jag öka på. Pesto, han är lyckligast på jorden ❤

Sixten, han går från klarhet till klarhet. Han är så liten fortfarande men ändå en så himla harmonisk och härlig träningskompis! Vi tränar med målet lydnadsklass 1. Vi har fokus på att ha roligt hela tiden och alltid. Vi leker mycket och Sixten äter massor med karameller. Samtidigt lär han sig nya saker hela tiden. Det gör han även i grundträningen i agility.

Fokus är fram. Mellan hinderstöd, genom tunnel eller bara fram helt fritt. Ibland lite snett, ibland helt rakt. Alltid fram mot belöning. Han är bra fin! Sist vi tränade fotade Emma och Annica lite. Så fina bilder på min fina hund!

LBK, Lydnadsträning m Emma, Charlie o Ida_160611_0007_b

Foto: Annica Grönlund

13407520_10153504510356262_110033953_n

Foto: Emma Löfstedt Westrin

LBK, Lydnadsträning m Emma, Charlie o Ida_160611_0028_b

Foto: Annica Grönlund

12371142_10208074076834892_7993597619228427571_o

Foto: Emma Löfstedt Westrin

Dagens ridhusträning

Sista ridhusträningen i Staby för vår del idag. Nästa helg blir det träning i ridhus i Söderköping på A1ans andra och sista helg. Idag var målet att ösa och dra på hinder som aldrig förr. Enkelt och okomplicerat! Det gick nästan hela vägen 😉

hoppösDagens nummer 1! Jag valde att köra ett U några gånger först för att bara få ösa. Trycka på hinder och vara säker på att det hinder som är framför näsan ska tas. Han går så fint när han bara för rusa på! Snabb som tusan. Sen körde jag hela övingen ett par gånger och om man inte räknar med att jag glömde banan ett par gånger och vinglade till det gick han klart ok! De gånger han tvekade och skällde istället för att hoppa samlade jag mig och visade bättre. Lugn matte är bra! Externbelöningar rakt av! BRA!

tunnelsnurrÖvning två. Tunnelsnurr! I början var jag lite osäker. Försökte bakombyta fast han inte kan det på ”innertunneln” och gjorde allt för att ”förenkla” fast det mest bara blev galet då. När jag istället bara sprang gick det så mycket bättre! Täckte innertunneln när yttertunneln skulle tas och öppnade upp när innertunneln skulle tas och vips, min lilla hund bara löser det helt enkelt och utan krusiduller! Så jäkla kul det var att se den lilla hunden som aldrig haft något vidare tunnelsug klippte tunnel på tunnel på tunnel 🙂 Kul övning!

slalompeppDen här blev för svår för oss som sista övning på dagen. Jag fick dela upp den i 1-5, 5-9 och lite egna varianter med lite hinder före och kanske ett eller inget hinder alls efter slalom. För SÅ häftigt slalom han hade idag! 3 slalombågar bort och han bara ÖSTE! Tog ingången från hinder nummer fem till slalom utan att tveka som avslutning och jag var i sjunde himlen! Ja, jag vet, jag har bågar på. Hur svårt kan det vara liksom? Men bågar behöver ju inte per automatik betyda att de letar ingångarna och bågar behöver per automatik inte betyda att hunden öser det snabbaste den kan!

Dagens sammanfattning är att hindersuget var bättre än nånsin men att svängarna och handlingen istället blev något svajjig. Jag kan ta det idag känner jag. Jag måste backa tillbaka och göra lätt nu ett tag för att bättra på vårt självförtroende. Öka suget och belöna på marken. Träna svängar och byten separat en stund och sedan bygga ihop till något alldeles förträffligt!

 

 

 

Bryta ner och sen springa fort!

Idag blev upplägget riktigt bra på ridhusträningen! Började vid en kombination som innehöll slalom, gunga, balans och raka tunnlar bredvid varandra. Perfekt för att träna detaljer alltså! Vi körde:

– Balanshindret med 2 på 2 av. Det går framåt! Det dröjer nog innan han gör rätt mer frekvent men han börjar koppla ihop att det är samma sak med hel balans som med kort bräda.

– Gungan. Första gången trodde han det var balansen och var sååå nära att flyga! Sen gjorde han två klockrena reps och jag var nöjd! Träna in kommandot så att han vet skillnaden!

– Slalom med 4 pinnar och bågar för ingångsträning. Fixade fint! Till och med när han tog tunnel före!

– Skick till tunnel från olika håll. Riktigt riktigt bra! Fixade att skickas in i en tunnel och ta tunneln bredvid på tillbakavägen!

Andra kombinationen innehöll hopp och tunnlar och Erika som gjort övningarna till idag hade lagt fokus på enkla, fina linjer för de unga hundarna. Perfekt för oss alltså! Första försöket nollade vi! Jag var för sen med framförbytet mellan hopp-tunnel i början men i övrigt är jag nöjd! Andra försöket fick jag till bytet bättre och då blev svängen bra. Det finns dock inte på film. Jag valde medvetet att framförbyta istället för blindbyta då vi behöver träna på det. Han smiter in på fel sida om det blir otydligt ibland..

Jag är sådär löjligt nöjd och sprudlande i bloggen just nu. Jag unnar mig att vara det 🙂 Vi har jobbat hårt och det börjar ge utdelning. Mitt lilla lyckopiller!

Gårdagens träning och funderingar kring krav

Igår var det dags för agilityfredag igen! Det blir troligen vår sista fredag då det är mycket annat som är inbokat i mars sen under helgerna. Sen hoppas vi väl verkligen att våren har kommit i april så att man kan börja träna ute då!

Igår byggde vi upp den här kombinationen:

22 hindersbanaDen här ritade jag utefter olika kriterier. Line ville ha slalom i början, jag ville träna på längre bana och blindbyten är bra! Boxhörn får man med allt för sällan och hinder bakifrån är något jag och Kezo har svårt för. Kezo gick fint! Han tappar fart när han ska runda hinder och boxhörn är inte det vi gör bäst men övriga svängar och alla blindbyten satt jättefint. Han är duktig och gör det han ska! Känns bra inför Halmstad nästa helg! Då ska laget springa igen och förhoppningsvis öka pinnskörden.. Två pinnar kvar till SM! Vi har redan bokat boende… 😉

Pesto fick först köra slalom och nej, han är inte redo för hinder före. Men i övrigt gör han det fint! 12 pinnar med bågar och riktigt fin teknik! Högerslalom är fortfarande svårare men vänsterslalom sätter han i princip varje gång! Andra passet gjorde jag upp en egen kombination i banan där vi sprang: 7-8-9-10-16-18-19 (fast från rätt håll). Jäklar vilket tryck han hade och vad fint han gick! Svängen mellan 9-10 blev sådär men det får bli ett senare problem. Igår var det fart som stod på schemat! Jag kunde vara kvar nästan ända uppe vid 16 och han klippte tunneln i full fart ändå! Tunnelsuget har verkligen lossnat och det känns så bra!

Jag känner verkligen att jag och Pesto har hittat en bra teamkänsla på banan. Vi hade ju bekymmer med ofokus, gap och skrik ett tag men med hjälp av Emmeli som sa åt mig att det faktiskt är ok att kräva vissa saker av sin hund när man tränar agility så har det verkligen vänt! Pesto är en ganska fri hund. Han har ganska fria tyglar i vardagen och det tycker jag fungerar bra för oss. Dock har jag vissa krav i vår träning. Agility är asballt. Det tycker både jag och Pesto. För att få träna agility gäller dock kravet: Vi tränar tillsammans och ska du springa fort kräver jag av dig att du ligger tyst och stilla i starten. Har du inte fokus får du inte springa. As simple as that! Det här leder till att jag ibland måste höja tonen när vi tränar. Men jag gör det aldrig när vi väl börjat springa för det har aldrig behövts. Lyssnar han och är fokuserad i starten så har jag resten på köpet! Det känns skönt att vi kommit dit. Det har varit en brokig väg dit. Jag har slitit mitt hår, gråtit en skvätt och blivit riktigt riktigt arg.. Sådär arg så att jag skäms efteråt och tänker att nej, så här får man inte behandla sin hund. Så mycket lättare allt blir när man sätter tydliga mål och tydliga kriterier för vad som är ok. Vad kräver jag av min hund för att han ska få springa och vad kan han i sin tur kräva av mig? En matte som alltid har en plan, en matte som lägger ribban rätt så att han har en chans att klara det vi ska göra och en matte som belönar tusen gånger mer än hon ryter i när det strular. Jag må vara en surtant när han skriker i starten men lyssnar han och gör det han ska så gott han kan. Då kan han räkna med en glad och sprudlande matte!

Självklart har även Pesto sin fulla rätt att ryta i åt sin matte när hon inte håller måttet, visar otydligt eller inte riktigt vet vad hon gör. Det gör han med besked vill jag lova! 🙂