Sixtens HTM-satsning och Pesto ska Pesto hitta på i år?

När Sixten fyllde 1 år började vi träna agility regelbundet i vår egen takt. Han har på kort tid lärt sig så mycket och den lilla men fantastiska hjärnan ska nu få pausa agility en månad och lägga fokus någon annanstans. Erfarenheten från tidigare unghundar säger mig att vila gör under för att få saker att landa. Den gängliga unghundskroppen behöver också få vila innan vi sakta höjer upp hindren mot large. Där vi troligen kommer hamna om än med väldigt liten marginal. Allt kan hända men det är bättre att satsa dit och bli positivt överraskad än tvärt om.

Så, idag börjar Sixten i en ny samträningsgrupp. Freestyle/HTM! HTM är det vi ska satsa på och det ska bli så kul! Lydnaden ligger på is för stunden då apporteringen liksom bara blev en belastning. Så får vi se vad som händer med den längre fram helt enkelt. Hur långt vi kommer i HTM återstår att se men vi SKA tävla! Minst en gång. Det är vårt mål i år!

Pesto då? Han har redan haft sin vila även fast den blev lite hackiga än Sixtens den här vintern. Vilat ordentligt har han gjort i alla fall. Med honom kommer fokus i år att ligga på laget. Klass 3 när det passar och känns bra men mest i laget. Jag vill backa lite och hitta en fin känsla på tävling, så som vi börjar känna på träning nu. För rackarns så rolig han är! Alla grunder vi jobbat med det sista ger verkligen resultat och även fast en del bitar tar enormt lång tid så ger vissa bitar en riktigt fin känsla när vi tränar! Dit vill vi nå på tävling och då får vi helt enkelt tävla lite lättare. Med vårt lag som ger mig en så himla härlig känsla ❤ Lyckopiller liksom. Vad kan gå fel?

IMG_8068.JPG

Annonser

Semester, värme och fys!

I år lyckades jag pricka in semestern med varmaste tiden på året än så länge! Jag har ju egentligen svårt för den typen av värme men valde att gilla läget och utnyttja värmen till fysträning av de små. Pesto har simmat massor och Sixten har lärt sig simma!

Sixten har lärt sig simma!

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

Sixten har påbörjat en htm-karriär, tränat lydnad och rent allmänt varit alldeles fantastiskt trevlig! Semester med matte är livet!

Pesto har som sagt simtränat massor och också tränat mycket agility! Jag får fortfarande lyckopirr av att ens skriva de orden. Pesto har tränat agility. Både svårare banor och småpill med detaljer. Han är så evinnerligt rolig att springa med! Öser på riktigt liksom! Vi jobbar med målsättningen fler nollade lopp framöver. När vi börjar tävla igen i höst med vårt nya lag! Lyckopiller! Det består av Sofia med Pim, Emma med Lava och Karin med Ruh. Jag är så glad att få vara en del i det fina laget!

Att vara hundägare till de här två är verkligen en ynnest. De kompletterar varandra så bra och är så himla roliga att umgås med och träna med och bara vara med båda två ❤

Kvällspromenad vid stångån! #visitlinköping

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

 

Mål och sånt där.. Det kanske lite får vara..

I vanlig ordning skriver jag mina mål och sen tittar jag inte på dem förrän året är slut. Den här gången tittar jag inte ens på dem nu. Jag har för många mål för att orka. Det blir liksom inget vettigt av det ändå när jag inte jobbar mer genomtänkt med dem. Kontaktfälten tränar jag ju ändå om och starterna har krånglat. Slalom däremot går sååå bra. Tightare svängar blir bättre och vi kan nu bakombyta in i tunnlar. Ofta även över hopphinder. Så en del har vi faktiskt lyckats med!

Inför år 2015 har jag därför bestämt mig för två genomgripande enkla mål med Pesto och ett för mig själv. Kezo får inga mål. Han ska få vara gubbe!

Pesto

– Bli mer noga med att banvandra (sätt gärna klockan på 8 minuter vid längre övning och bana) och jobba genom hela övningen offensivt som jag VILL handla den. Börjar jag nolla banor offensivt på träning bör det öka möjligheten att våga även på tävling. I klass tre kan man inte fega med en liten räka!

– Kvala till SM 2016

Ida

Inga ideella ansvarsområden under hela 2015. Funktionär på tävling är ok men inget övrigt ansvar.

GuldAgility!

4 dagar agility i Kalmar har nyss passerat. En hejdundrande agilityfest med sex banor agility från morgon till eftermiddag! Peppen var enorm och förhoppningarna höga. Kunde vi måhända ta de där två sista pinnarna i klass 2? En i hopp och en i agility.

Det första som händer när vi kommer dit är att Pesto går upp i toppspinn. Inte vanlig hederlig agilitystress utan total galenskap. Han klarar INTE av den miljön alls till en början. Jag panikar, sätter in honom i buren och hoppas det ska ge med sig. Hör Pestoskall ekande i huvudet var jag än befinner mig.

För att sen göra en lång saga lite kortare så lugnar sig Pesto faktiskt mer och mer. Han håller ihop agilityklasserna riktigt bra då de går först på dagen. Hoppklasserna, de två första dagarna, går sämre. Våra fyra första lopp blir dock diskade lopp.

Agilityklass 2 andra dagen. Ja, jag diskar mig för att jag får minneslucka och drar in honom på ett hinder som skulle tas från baksidan 🙂

Men dag tre sen. Då vänder det! Pesto är cool och jag bestämmer mig för att sluta hispa över pinnar och njuta av agility med den fräsigaste lakritsremmen jag känner! Vi sätter ett så fint agilitylopp med 10 fel på förmiddagen och på eftermiddagen sen så nollar vi hopploppet!! Vi vinner över 90 andra hundar och jag är så innerligt glad! Dels för att vi visade att vi kan i den miljön och dels för att vi slog det stora startfältet!

10429490_10152271980872423_3988068690923347946_n

 

Sista dagen är kommen och den börjar med hopploppet. Där jag ju vid det här laget egentligen har mina tre pinnar i klass 2. Jag bestämmer mig för att utmana slalomingången och våga mig på ett bakombyte i en tunnel. Det är väl kanske också det enda som vi får till i det loppet. 🙂

Agilityloppet är kvar. Där behöver vi en pinne till. Jag står inför en sekvens där bakombyte in i tunnel är det absolut bästa beslutet att ta under banvandringen. Men jag banvandrar inte så. Jag tror mig vara Blixten och planerar för ett blindbyte. 5 minuter innan min start pratar jag med Disa och inser vad jag håller på med. Ändrar mitt beslut och tänker att nej, fixar vi inte ett bakombyte in i en tunnel så har vi inte i trean att göra. Så jag gör det. Jag bakombyter. Det är på håret, men det sitter! Vi nollar och vinner även den klassen. Vi vinner med nästan 6 sekunder och över 73 hundar. Det är underbart och fantastiskt och helt plötsligt inser jag. Det 8:e och sista loppet blev det loppet som uppfyllde målet med Kalmarresan. Vi är nu klass ett 3-ekipage! 14 månader efter vår debut i hoppklass 1. 11 månader efter vår debut i agilityklass 1. Den är tydligen bara jag som är förvånad. Men nog inte bara jag som är mäkta stolt och lycklig! Mamma är det garanterat också 🙂

10413302_10152594895866514_2019725275494652349_nDen allra allra största segern i Kalmar måste nog ändå vara våra starter. 8 lopp utan tjuvstart. 8 lopp där jag iskallt jobbar igenom en gapig hund, får honom att slappna av, berömmer honom på väg bort och utan att vara det minsta orolig går precis så långt bort som jag känner att jag behöver. Största segern! Den tackar jag Lydia och Annika för!

 

Målutvärdering Pesto

Mål 2014

Pestos agilitymål 2014

– Säkra starter på både träning och tävling. Jobba med starterna vid sidan till att börja med för att hitta ett bra utgångsläge. Utmana på tävling och våga riskera tjuvstart med omtag. Vi har inte bråttom till trean! – Fick rejäl bakläxa efter Tranås av mig själv. Det håller inte att fega! Hur var det nu med att inte ha bråttom till trean? Så sen Tranås har jag toktränat! Det har hänt mycket. På träning. På söndag i Jönköping gäller det! Utmana på tävling.

– Säkra kontaktfält på balansen. Två på två av. När alla andra lär sig running ska vi ha det snyggaste två på två av som finns! Han ska stanna fast jag springer. Han ska stanna fast jag ligger före och han ska stanna fast jag ligger bakom eller åt sidan. Alltid. Full fart ner och tvärnit. Inget smygande. Våga utmana på tävling. Vi har inte bråttom till trean! – Före kurs för Jenny Damm hade jag sagt ja på den. Fick dock bakläxa där. Han är för beroende av var jag befinner mig. Har liksom starterna toktränat sen sist och det börjar hända grejer! Sakta men säkert. Än är året långt 🙂

– Säkert, snabbt och snyggt slalom! Han ska kunna ta alla ingångar och lite till oavsett om jag är före, efter eller åt sidan. Han ska jobba genom hela oavsett vad jag hittar på och han ska trycka på max! Våga utmana på tävling! Vi har inte bråttom till trean! – Totalt jäkla skitbra! Jag är så nöjd med slalomet att jag vill tjuta ibland! Det blir dessutom bara bättre!

– Tightare svängar i fart. Fortsätt jobba med svängkommando på låga hinder och öka successivt fart och höjd. Jobba vidare med jaakko och framförbyte och fortsätt arbetet med våra fina blindbyten. – Svåååårt! Men vi jobbar på det. En bra bit kvar dock.

– Bakombyte på tunnlar. – Ja, ta mig tusan! Det börjar lossna! Till och med på hopphinder.. Inte där än, men på väg.

Pestos lydnadsmål 2014 – Behöver ingen detaljutvärdering på dessa mål. Kan bara säga NEJ. När hindrena åkte ut försvann lydnadsmotivationen. Jag skyller lite på att matten inte uppfyllt alla sina mål riktigt.. Vilket lett till för lite tid.

Lite sen kvartalsutvärdering av mål

Jag börjar med Kezo för han har minst antal mål som är lätta att utvärdera!

Mål 2014

Kezo

– Spring agility så ofta det finns möjlighet! – Förbättringspotential finns! Har dock blivit bättre i och med utomhusperiod!

– Tävla med Gubbröra kvalperioden ut – check! 

– Gå i pension individuellt på Rosettjaktens hopptrea! – check! Tokdisk med fantastiskt roligt!

Helt ok godkänt första kvartal med Kezo. Resten av året är det alltså mål 1 som ska jobbas vidare på.

Hjulet snurrar och ja.. hamstern springer väl med den också

Ett av mina mål med året var att hitta och planera för ledig tid. Oplanerad tid. Tid för återhämtning. Jag tror faktiskt att jag haft en del sån tid under året också. Oplanerad tid alltså. Som sen förvisso kanske planerats in med småsaker men jag har inte spikat in saker vareviga dag. Faktiskt.

Ändå känns det på något sätt som att det där hjulet snurrar rätt snabbt och att hamstern ibland har svårt att hänga med. Jobbet tar väldigt mycket kraft och energi i dagsläget och jag HAR faktiskt försökt ta tag i det också. Små förändringar inför hösten gör förhoppningsvis att det lättar något. Det gör det dock inte alltid lättare att känna att det kryllar av ork fram till semestern. Jag sätter mitt hopp till att våren återvänder och att värme och sol ska göra mig piggare! För just nu är det svårt att hitta lugnet de lediga dagarna. Frustration över att älska sitt jobb men att inte älska förutsättningarna jag får att utöva det så bra som jag skulle önska. Jag är inte där än att jag vill sluta kämpa.

I vardagen är mitt liv ändock en trevlig plats att vara på. Jag omger mig av väldigt mycket fantastiska människor som lyfter och stärker mig. Även det ett mål med året!

Snart sommar!

Snart sommar!