Flygande starter, starten på något bra

Efter en liten tävling på hemmaplan för ett tag sedan där vi dribblade bort ett nollat lopp på grund av bråk och tjafs i staden beslutade jag mig äntligen, ivrigt påhejad av vänner, för att det var dags för flygande starter med Pesto. Att bråka inför varje start är inte ett hållbart koncept och alla nya sätt vi tränade ledde alltid tillbaka till samma resultat.

Jag såg framför mig månader av idog startträning för att få min lilla svarta hund att köpa konceptet. I själva verket har vi lagt ner ett träningspass på bara startträning sedan dess men tränar det såklart automatiskt varje gång vi tränar och tävlar. Sedan dess har vi strulat till det och fått fel i EN start på tävling. Det har såklart inte gjort att vi nollat hej vilt men starterna har funkat! Förvånansvärt bra. Nu står vi och taggar varandra i starten i stället. Skriker på varandra gör vi fortfarande men på ett sätt vi båda taggas av och mår bra av. Sen springer vi för allt vad vi är värda!

Så vad gör det med ett ekipage som under större delen av sin karriär bråkat i starten att helt plötsligt sluta med det? 

Hade jag vetat innan hur mycket det påverkar hade jag tagit tag i det för länge sedan. Men. Jag ska inte gräma mig över tid som flytt utan njuta av tid som komma skall. För vilken underbar känsla det blivit att tävla med Pesto! Vi är taggade innan start, vi är taggade i starten och vi startar sams och överens om att övervinna allt! Vi har ökat vår nollningsfrekvens (självklart ligger även senaste årets stora fokus på nya grunder med i dessa nollor men ensamt räckte inte den träningen fullt ut), vi går i mål sprudlande glada och i Pestos ansikte lyser glädje och stolthet över bra prestation! Han kampar bättre i mål och han VET när vi sätter det.

Hade det bara varit agilityn som påverkats hade det såklart varit bra nog. Men vet ni vad? Han har börjat vara med mig mer hemma. Han hoppar upp i sängen och myser ibland. Det hände ALDRIG innan. Han är MIN hund mer än någonsin och den samhörighet vi har är svårmatchad. Att leva, träna och tävla med Pesto har blivit en ynnest och förra helgens fina certlopp får symbolisera den enorma glädje jag känner över att jag vågade testa!

Annonser

När det blir vår och hundträning känns sådär riktigt riktigt kul!

Ja, egentligen spelar det inte så fasligt stor roll vad vi gör. Med Pesto är det nästan bara agility, även fast agility blivit ett bredare begrepp för oss det senaste. Vilket innebär träning mer med hjärna än med kropp. Det blir en bra mix!

Med Sixten blir det lite allt möjligt. Ibland lydnad, ibland htm och rätt så ofta agility. Nu det sista med inslag av running contacts. Någonstans i vår träning hamnade vi där och det är faktiskt riktigt roligt! Kanske är det så för att vi ännu inte stött på några större motgångar. Vi får väl se vad som händer.

Så här såg det ut idag:

Det där lilla skuttet först i filmen var dagens pass enda skutt. Av sisådär 12 skick. Så nöjd!

I övriga agilitytränigen fick vi order från Kristina Myrefelt att leka mer kring hinder och förstärka upp dem som roliga tingestar att ägna sig åt när vi tränade tillsammans en helg för ett tag sedan. Det gav ganska snabbt effekt och i kombination med att bakåtkedja såg det på senaste träningen ut så här:

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg av Helene Lindström  om konsten att skapa sig en känsla kring sin hund utifrån hur man pratar om den och tänker om den. Sedan dess har jag försökt prata om Sixten som den glada, fina och kloka hunden han är och undvika att prata om en liten hjärna i en gänglig kropp. För visst, han har inte koncentration i överflöd, men han är 17 månader ung. Han har hormoner i kroppen och har ganska nyss växt värdigt. Ska fortsätta bredda sig och bli vuxen. Med dessa saker i åtanke är han en förjäkla fin hund som med väldigt lite träning kommit väldigt väldigt långt. ❤

Pesto då? Ja, Pesto har blivit en alldeles fantastik agilityhund! Det är magi att springa med honom och han blir aldrig (nåja) arg och vill alltid göra det jag ber om. Han öser, har roligt och är i alla fall hjälpligt okej i starten. Det blir fortfarande fel ibland men jag har verktyg nu att lösa dem. Jag har också någon att åka till när jag kör fast. Någon som vet vilka delar vi saknar. Det är en härlig känsla.

Vi har så innerligt roligt när vi springer! ❤

Sixtens HTM-satsning och Pesto ska Pesto hitta på i år?

När Sixten fyllde 1 år började vi träna agility regelbundet i vår egen takt. Han har på kort tid lärt sig så mycket och den lilla men fantastiska hjärnan ska nu få pausa agility en månad och lägga fokus någon annanstans. Erfarenheten från tidigare unghundar säger mig att vila gör under för att få saker att landa. Den gängliga unghundskroppen behöver också få vila innan vi sakta höjer upp hindren mot large. Där vi troligen kommer hamna om än med väldigt liten marginal. Allt kan hända men det är bättre att satsa dit och bli positivt överraskad än tvärt om.

Så, idag börjar Sixten i en ny samträningsgrupp. Freestyle/HTM! HTM är det vi ska satsa på och det ska bli så kul! Lydnaden ligger på is för stunden då apporteringen liksom bara blev en belastning. Så får vi se vad som händer med den längre fram helt enkelt. Hur långt vi kommer i HTM återstår att se men vi SKA tävla! Minst en gång. Det är vårt mål i år!

Pesto då? Han har redan haft sin vila även fast den blev lite hackiga än Sixtens den här vintern. Vilat ordentligt har han gjort i alla fall. Med honom kommer fokus i år att ligga på laget. Klass 3 när det passar och känns bra men mest i laget. Jag vill backa lite och hitta en fin känsla på tävling, så som vi börjar känna på träning nu. För rackarns så rolig han är! Alla grunder vi jobbat med det sista ger verkligen resultat och även fast en del bitar tar enormt lång tid så ger vissa bitar en riktigt fin känsla när vi tränar! Dit vill vi nå på tävling och då får vi helt enkelt tävla lite lättare. Med vårt lag som ger mig en så himla härlig känsla ❤ Lyckopiller liksom. Vad kan gå fel?

IMG_8068.JPG

Grundträning av odjuren!

Idag stod det grundträning på schemat. Egentligen främst för Pesto. Pesto som faktiskt debuterade klass 3 i helgen och tävlade lag! Han var rackarns fin efter att han fått hoppa över alla kontaktfälten i första loppen men hans matte var lite för trött och vi hittar fortfarande små saker vi behöver fila på. Ett nollat lopp och två nästannollade lopp fick vi till och jag är hemskt nöjd!

I vilket fall. Vi skulle grunda idag. Göra läxor från kursen jag går för Fanny. Framförbyten och blindbyten till att börja med och sedan tunnelingångar. Det blev framförbyten och blindbyten. Vi hann med båda faktiskt. Sen slog han i en bom i ett hopp, skrek till och blev trebent. På riktigt liksom? Som om jag är mentalt redo för det? Nej! Som tur är hade jag sinnesnärvaro nog att våga honom röra sig lite på marken och väldigt snabbt blev han fyrbent igen så han fick nog en smäll över en nerv bara. Dagens träning var ju dock slut för hans del efter den smällen. Så här såg våra framförbyten och blindbyten ut i alla fall! Jag gissar att jag i alla fall får backning på framförbytet. Jag TYCKTE jag var i tid. Jag är sen. Blindbytet är jag själv rätt nöjd med men det går säkert att hitta något där också som felar.

Nu så här i efterhand när jag vet att Pesto fortfarande går på fyra ben så fanns det ju en fördel med att han fick avbryta. Hans avbytare visade sig ha vilat sig i form sedan samträningen i torsdags och var alldeles fantastiskt duktig! Tack Helena för att du var envis och filmade och för att du övertalade mig att testa blindbyte!

Det bästa med vintern är grundträningen! Nästa gång får Pesto lyfta på benen så att han kan slutföra passet.

Pesto svänger, Sixten kursar och Ida hostar

För snart tre veckor sedan började jag hosta och blev förkyld. Jag är inte längre förkyld men hostan är seg som tusan att bli av med. Med all säkerhet har jag hjälpt den alldeles för lite på traven genom att inte vila ordentligt utan göra för mycket.

Jag har varit med Pesto hos Fanny igen och fått fenomenal hjälp med hans svängar! Dessvärre har jag inte alls kunnat ge honom ordentlig träningstid och tvingar mig själv att vara hemma idag för att försöka bli av med hostan.. Vi ligger massor efter i grundagilitykursen men vi har övningarna i alla fall och får ta oss tid att komma ikapp sen!

Helgen var sedan länge planerad kurshelg för lilla Sixten! Han fick dålig förberedelse för den med kraxig matte men som han skötte sig trots det! Vilken fantastisk liten hund han är. ❤ Jag har haft svårt att komma igång med hans träning och svårt att hitta känslan med honom vilket han såklart känt och inte alls varit motiverad nog. Så när Annica säger åt mig att hjälpa honom mer och verkligen ge honom en chans att lyckas så visar han vilken underbar liten träningskompis han är. Han gör saker han inte varit i närheten av att kunna innan och han har fokus och koncentration genom hela helgen! För varje ny sak han lärde sig ökade han dessutom farten. Han fick fina fina vitsord av Annica och det är dags att börja ta honom på allvar och sätta fart med grunderna lite mer på riktigt nu!

Tänka sig att det här är den lilla hunden som innan kursen testat framförbyte vid ett träningspass och som aldrig sprungit en längre övning förut. ❤

Det var dock jobbigt som tusan att med hosta springa med ung hund som behövde massor med hjälp. Jag var helt slut båda dagarna! I slutet av lördagen var jag så trött att jag ramlade när jag skulle göra ett framförbyte!

Helgens absolut bästa med mina erfarenhet av sheltie och passivitet var ändå att han hela helgen låg i en bur i hallen utan att skälla mer än någon enstaka gång. Troligen en av anledningarna att han höll ihop så bra ❤

Semester, värme och fys!

I år lyckades jag pricka in semestern med varmaste tiden på året än så länge! Jag har ju egentligen svårt för den typen av värme men valde att gilla läget och utnyttja värmen till fysträning av de små. Pesto har simmat massor och Sixten har lärt sig simma!

Sixten har lärt sig simma!

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

Sixten har påbörjat en htm-karriär, tränat lydnad och rent allmänt varit alldeles fantastiskt trevlig! Semester med matte är livet!

Pesto har som sagt simtränat massor och också tränat mycket agility! Jag får fortfarande lyckopirr av att ens skriva de orden. Pesto har tränat agility. Både svårare banor och småpill med detaljer. Han är så evinnerligt rolig att springa med! Öser på riktigt liksom! Vi jobbar med målsättningen fler nollade lopp framöver. När vi börjar tävla igen i höst med vårt nya lag! Lyckopiller! Det består av Sofia med Pim, Emma med Lava och Karin med Ruh. Jag är så glad att få vara en del i det fina laget!

Att vara hundägare till de här två är verkligen en ynnest. De kompletterar varandra så bra och är så himla roliga att umgås med och träna med och bara vara med båda två ❤

Kvällspromenad vid stångån! #visitlinköping

A post shared by Ida Cronebäck (@pestosixtenjag) on

 

Ju mer jag har att göra desto mindre skriver jag

Jag har nu en hel hund och en ung hund som liksom nästan inte är valp längre. Jag kan gå längre promenader. Jag kan, hör och häpna, träna lite agility med Pesto! Jag tränar mest lydnad med Sixten men har påbörjat lite agilitygrunder en gång i veckan tillsammans med Frida och Link.

Att Pesto numer får springa agility är så himla stort och overkligt. Läskigt också. Speciellt när han blir gasad och gapig. Då kommer han in framför fötterna om jag är otydligt och vi minns ju alla vad som hände sist liksom. Jag fryser till is och gör inte ett skit. Vilket medför ännu mer gapig hund. Men. Det får väl vara så ett tag. Jag undviker att det händer genom att oftast träna lätt lätt lätt och korta korta pass så att han orkar. Vi tränar än så länge på låga hinder. Slalom bara lite och inga tighta svängar. Sakta men säkert ska jag öka på. Pesto, han är lyckligast på jorden ❤

Sixten, han går från klarhet till klarhet. Han är så liten fortfarande men ändå en så himla harmonisk och härlig träningskompis! Vi tränar med målet lydnadsklass 1. Vi har fokus på att ha roligt hela tiden och alltid. Vi leker mycket och Sixten äter massor med karameller. Samtidigt lär han sig nya saker hela tiden. Det gör han även i grundträningen i agility.

Fokus är fram. Mellan hinderstöd, genom tunnel eller bara fram helt fritt. Ibland lite snett, ibland helt rakt. Alltid fram mot belöning. Han är bra fin! Sist vi tränade fotade Emma och Annica lite. Så fina bilder på min fina hund!

LBK, Lydnadsträning m Emma, Charlie o Ida_160611_0007_b

Foto: Annica Grönlund

13407520_10153504510356262_110033953_n

Foto: Emma Löfstedt Westrin

LBK, Lydnadsträning m Emma, Charlie o Ida_160611_0028_b

Foto: Annica Grönlund

12371142_10208074076834892_7993597619228427571_o

Foto: Emma Löfstedt Westrin