Freestyle och HTM!

Ja, idag var det tävling på LHU och jag var där som Charlies caddy! Filmade, bytte hundar och var allmänt behjälplig. Filmade andra hundar också och tittade på en del hemmaekipage. Det är jättekul att titta på både freestyle och htm tycker jag då många hundar är väldigt duktiga! Dock är det just det som känns bra med de här grenarna. Att titta på. Jag får inget sug av att tävla. Inte det minsta.

Kezo skulle kunna debutera i både freestyle och htm inom en hyfsad framtid om vi ville. Han kan rörelser så det räcker liksom. Men för mig räcker det med träning. Den är ytterst sporadisk och jag vill ha kvar det så. Träna lite när jag vill för att jag får tid över. Inte lägga press på mig själv att träna mer. Pesto ska vi inte tala om. Han är, citat Charlie: Som en tryckkokare med ständigt övertryck. Det skulle INTE vara bra för nån av oss att försöka ta sig igenom ett program med fokus och tysthet. Icke. Vi har dessutom miljoner saker att träna på inom agility där flera av dem är pillövningar som inte kräver fullt ös medvetslös och tuff belastning för kroppen. Vi lägger den träningstid vi har på det istället. Kezo får måhända stå tillbaka något men han verkar nöjd ändå. Ett litet kort pass i anslutning till Pestos lite längre och han är glad och nöjd med livet!

Våra running då? Ja, att börja den här träningen på årets mörkaste månad kanske KÄNDES som en smart idé. Det kanske inte var det. Nu har vi kört några pass ute på altanen med långa brädan som jag tycker känns bra men det är inte tillräckligt ljust för att få på film så jag vet inte exakt hur bra det är. Bara att han träffar rutan. Vilket väl egentligen ska duga gott och väl då rutan är 70 cm och ett kontaktfält 90. Men imorgon när jag slutar kvart över två ska jag trampa upp snön lite på gräsmattan och köra ett pass med film! För att kolla av så att vi inte går bakåt av altanträningen. Han känns bra. Han siktar på ramen och korrigerar sig om han kommer fel. Det borde kunna bli bra det här!

Charlie och Marshall

Annonser

Dagens träning på film

Dagen började med running contacts i trädgården. Det gick sämre ute än inne då farten blir högre. Ett lite längre pass först som kändes riktigt uselt men som på film visade sig vara rätt ok. Jag lyckades framförallt diskriminera rätt träffar och klickade väldigt rätt vilket gav utdelning. Filmen var dock för lång för att jag skulle orka redigera den så filmen som kommer är från pass 2 efter några minuters vila. Vila är bra! Här hade det hänt grejer! Då gör det inte massor när det börjar sådär. Han visar ju här att han kan korrigera sig och lösa problemet.

I ridhuset idag tränade vi först på en kombination med ta hinder bakifrån, tunnel och staket. Hindret bakifrån gjord med jaakkovariant var svår men gick! Tunneln gick kalas idag och staketet något vinklat gick super med rätt belöningsplacering! Jag kände att jag var bättre idag på att visa på rätt nivå.

Jag hade bestämt innan att filma hopp idag för att kika på hans hoppteknik. Mitt intryck är att den inte är super. Emma hjälpte mig och filmade och kom med tips på hur vi skulle jobba vidare för att bättra det hela för jag hade rätt. Han hoppar inte strålande. Det är inte katastrof och han verkar definitivt inte tycka att det är jobbigt men det är inte så tidseffektivt!

Efter att ha tagit gungan en gång helt felfritt valde jag att gå över på mål med dagen 2. Slalom. 4 pinnar med bågar. Pass 2 i Pestos karriär. Han gick riktigt bra tycker jag. Vänsterslalom gick bra redan första gången men högerslalom gick inte alls sist men klart godkänt idag. Framsteg är bra. Nu börjar han greppa vad det är han ska göra och antalet hopp över och mellan bågar blir färre och färre. Duktig lillskit!

Tack Emma för hjälp med hopptekniken och Charlie för slalomfilmande! Och som alltid. Lise-Lotte för runningfunderingar 🙂

Staket, ram på bräda och härliga diskussioner!

Häromdagen sprang Pesto på en bräda i hallen med ram på. Jag kom på att jag ju har en kortare variant av bräda som är 120 cm och att den ju kan få börja eftersom den får plats inne! Ute är det allt som oftast mörkt nu för tiden vilket försvårar uteträning om man som jag jobbar dagens ljusa timmar. Passet i torsdags blev i alla fall riktigt bra! Han missar aldrig men får både bra och riktigt bra träffar. I dagsläget är jag inte där än att jag kan se med blotta ögat medan vi kör vilka som blir sådär extra bra men jag hoppas att ögat vänjer sig att se. Jag är riktigt riktigt nöjd än så länge med beslutet att fasa in ramen i träningen. Den gör det enklare både för mig och Pesto att se och förstå vad som är rätt och inte lika rätt!

Det är möjligt att jag bombarderar med running contacts ett tag nu. Det är möjligt att det inte är skitkul för andra än mig (och Lise-Lotte!) men jag gör det för min egen tränings skull. Så att jag har allt under samma tak så att säga. Så jag kan gå tillbaka och följa utvecklingen. Se så att det BLIR en utveckling!

Att ha Lise-Lotte med i matchen i det här är guld. Att kunna titta på varandras filmer. Utvärdera träningspass och diskutera svårigheter med någon som går igenom samma sak precis i detta nu är grymt! Jag hade kanske inte vågat om vi inte varit två.. I alla fall inte kommit lika långt. Detsamma gäller höstens projekt staketträning som vi sysslat med först ute och nu sen hindrena körts in, inne på HU. Ett lagom inneprojekt där utrymme och underlag inte är det bästa då det inte kräver skarpa svängar och vi kan ha låååga hinder men ändå få till en vettig träning.

Igår kom vi till det stadiet att hundarna nu hade klarat både höger- och vänsterstaket med väldigt liten vinkel på hindrena. Hundarna drog bra framåt och hade fina vägar. Det är nu eller aldrig tänkte vi och rätade ut till ett rakt staket!

Båda hundarna fixade staketet fint med mycket hjälp. När jag bytte sida från den vi börjat på för dagen blev det mycket svårare men vi lyckades ta oss igenom efter några försök. Såna gånger är det bra att ha någon som står vid sidan och påminner mig om att Pesto är en smallhund som INTE blir bättre av att jag viftar i taket. När jag visar rätt på Pestos nivå så kan han ju! Ska bli spännande att se vad som fastnat inför nästa gång. För är det något både jag och Lise-Lotte insett med vår träning av unghundarna så är det att vi ytterst sällan får några bakslag. Vi kan ha bättre och sämre dagar men i princip all vår träning leder framåt och vi backar aldrig i utvecklingen. Jag tror på att skynda långsamt!

Running contacts

Ja.. Jag SKA våga! Tänk vad häftigt om vi får till det… Men det tar tid! Än så länge har jag knappt hunnit börja träna och det har gått över en vecka sen planerna tog sin början. Jag har:

1. Köpt material

2. Byggt en 4 meter lång bräda med dörrmattor på (har fått veta nu att den inte måste vara så lång men den får vara det till en början i alla fall!)

3. Läst på en hel del på nätet.

3. Testat att springa på brädan när den ligger ner och konstaterat att Pesto är en hoppare…

4. Byggt en ram av vita smala plaströr

5. Klickat in Pesto att springa genom ramen med alla fyra tassar.

6. Diskuterat tusen gånger om med Lise-lotte om hur och var och när och varför.

Det ska bli spännande och lite läskigt. Men det blir ett kul hemmaprojekt i vinter! Hoppas på att vi slipper 2 meter snö i trädgården.