Testing av grundfärdigheter

Pesto har lärt sig gå ner och upp för den lilla trappan till huset! Jag var så pedagogisk att jag helt enkelt tog på honom ett koppel och gick upp. Vad hade han för val annat än att följa med? Samma sak ner. Så nu springer han hej vilt upp och ner och tycker att han lärt sig den mest fantastiska sak i hela världen!

Då uppstår ett problem. Valpen är ute och nere från trappan på två sekunder när jag öppnar dörren. När jag bar honom in och ut varje gång fanns det ju ingen anledning att träna..

Idag insåg jag att anledningen numer finns. Så nu skulle jag testa om vi tränat stadga, släppkommando och sitt tillräckligt bra. Jag tror ta mig tusan att jag har det! Efter att ha stängt dörren vid näsan på valpen ett par gånger satt han som ett ljus och väntade på sitt ok! Anledningar till detta?

– Han har faktiskt en förståelse för det här med stadga. Han har insett att det lönar sig att vänta för tjuvar man finns inget att vinna.

– Han har tro det eller ej lärt sig kommandot sitt!

– Släppkommandot sitter som ett smäck!

– Han har en storebror som vet vad som gäller och visar var skåpet ska stå genom att föregå med gott exempel. Hejja förebilder!

Det må vara en futtig grej! Valpen sitter kvar och väntar på ett ok vid dörren. En endaste gång. Men för mig är det en seger! Jag har fått pröva våra vingar i skarpt läge och det verkar, håller alla tummar, som att det faktiskt gjort nytta. Arbetet vi lagt ner. Jag måste på något vis ha gjort något rätt?

Jag tycker om dig mer och mer för varje dag!

 

Operation inkallning i alla lägen

Herr valp har börjat med små otrevliga egenheter på promenader bland folk. Han skäller och moffar på:

1. Bilar som kör fortare än väldigt långsamt.

2. Cyklar.

3. Människor som gör konstigare saker än bara går, typ beskär träd och sånt.

Det är inte så hemskt uppskattat av matte och husse så vi har nu inlett operation inkallning och kontakt i alla lägen. Vanliga uppblötta torrfoderkulor duger visst inte i skarpa lägen längre så nu har vi tyngre ammunition i bägaren.

Godispåse med mjukmat. Kött i gelé gillas mycket av valpen och kan faktiskt vara att föredra framför skällande på bil och andra saker som han anser vara i vägen och lite läskiga. Vi har en bit kvar av träning för att verkligen förstärka fokus på rätt saker (mig) när vi är ute och promenerar men det SKA gå! Vi måste dessutom jobba mycket med miljöträning, miljöträning, miljöträning!

Dagens kliva upp

Idag var det svårt! Vi började med en puff men fick lägga till en till. Sjukt frustrerad hund men väldigt kul att han aldrig gav upp utan försökte tills det blev rätt! Han börjar förstå att han ska använda bakbenen nu men litar inte på sin egen balans utan vill stå stadigt med alla fyra utan att behöva krypa ihop. Bara att jobba vidare! Duktiga duktiga hund!

Mer träning på att kliva upp

Jag kom på att jag inte lagt upp våra senaste bravader. Som ni ser har vi ännu inte kommit till momentet balans än utan lägger fortfarande fokus på att kliva upp på saker med alla fyra tassar. Han börjar fatta konceptet nu och idag gick det riktigt snabbt! Snart är det alltså dags för något lite svårare.

Vinterträning inomhus

Jag och Kezo fick en liten halft om halft planerad vila från agility i och med flytten då varken tid eller ork funnits för att åka iväg.

Dock har jag blivit klickerträningssugen igen då det är en sån där bra sak att träna inne! Så inspirerad av Eva-Maries balansbilder tänkte jag att det vore något för oss att börja träna på. Kezo har ingen som helst aning om att han äger ett par bakben så att få honom att kliva upp på saker med alla ben är en utmaning!

Med detta i åtanke började jag igår med att få honom att gå upp med alla fyra ben och stanna på bia-bädden. En lagom utmaning som faktiskt krävde lite men som ändå var genomförbar!

Så nu funderar jag över vad vi ska hitta på idag.. Det behöver egentligen inte vara svårare.. Bara annorlunda!

Man tjänar på att bo i stan

Jag har ju Yascha här nu. Settern. Mysig och helt underbar! MEN

Yascha bor mitt ute i skogen i vanliga fall. Hon är dessutom lite harig och rädd. Bra kombination? Nej. Yascha gör fruktansvärda utfall mot andra hundar. Kezo som inte heller är klockren på den punkten blir knappast bättre av hennes okontrollerade utfall. Jag står med två stora gapiga hundar och känner mig maktlös. Det är ju pinsamt dessutom.

En annan sak den irländska settern är dålig på är att hälsa på andra människor. Glädjen är här enorm, vilket ju i sig är bättre än utfallen, och hon klubbar nästan ner de stackarna som försöker sig på att hälsa. De som inte vill hälsa vill Yascha hälsa på ändå.

så här är Yascha van att ha det.. På landet. I lugn och ro där ingen stör..

Vad vill jag nu ha ut av det här? Jo, att det är väldigt skönt att ha hundar som bor i stan. Mina hundar bryr sig inte om andra människor alls. De kan vara lösa utan att springa fram till dem. De träffar människor i mängder varje dag. Hundmöten är ju Kezo inte helt hundra på, men han går i alla fall att hålla kontakten med i vanliga fall med hjälp av godis och beröm. Han låser sig inte. Om inte Yascha är med såklart. Jonna funkar för det mesta fint vid hundmöten.

så här bor jag och mina hundar.. mitt i betongen

Till helgen är det jag som åker hem och byter tillbaka till min lilla blandras igen! Nu är löpet över!

Ja, jag vill fortfarande ha en liten agilitysetter. Men den ska tränas socialt från början. Mycket och ofta!

Irriterande men användbar snö

Dessvärre blev det ingen agilitykurs för oss den här helgen. Ett snökaos utan dess like gör att man faktiskt är dum om man ens tänker tanken på att sätta sig i en bil och köra 15 mil. Så nu är jag kvar i Linköping och tar en lugn helg istället.

Istället för att gräva ner sig i snön och låta den ta över så gäller det att använda den på bästa sätt när den ändå ligger där i djupa drivor! Alltså tog jag och hundarna med oss lite korv och gick ut och tränade följsamhet, kämparglöd och muskler i de djupa snömassorna.  Jag tycker vardagslydnaden börjat tryta lite det senaste och lite träning på den fronten var behövligt!

– Med snö där hundarna inte alltid bottnade tvingades de att följa i mina spår på sina ställen för att ta sig fram och hålla koll på var jag tog vägen.

– En inkallning där snön når upp till mina lår tvingar, framförallt Kezo som lätt ger upp när det tar emot, att verkligen kämpa för att komma fram! Han gjorde framsteg och upptäckte ganska snabbt att jag inte kom och hämtade honom om han stod och gnällde en bit bort. Bra träning för en, ibland lite mesig, collie att tänja gränserna!

– Klättrande i stora snödrivor som plogbilarna kört hit tränar både balans och muskler.

Det var en mysig stund ute och vi brydde oss inte så mycket om att det snöade. Jag har haft två upptagna veckor nu så en hel dag tillsammans behöver vi alla tre!

Dessvärre hade jag inga batterier i kameran men har ett par bilder från en annan dag i snön med Julia. Det är även hon som är fotografen.

–

Det här med att vara lös

Ja, hunden alltså. Inte kopplad utan springa fritt på promenaderna.

Jag har haft stora problem med Kezo med detta. Var för rädd för vad som kunde hända när han var ung och satte på koppel för minsta lilla. Som ett brev på posten fick jag en hund som flydde fältet och vägrade komma på inkallning. Det ledde ju alltid till koppel.

Jag har jobbat hårt med detta och har nu en Collie som är en dröm att ha lös. Söker själv kontakt och kommer när jag ropar. Koppel har blivit ett sätt att få belöning och det är inte så farligt att bli kopplad för vad det lider blir han lös igen.

Då var det bra där kanske? Men nej. Ett problem återstår, som gör att jag ändå inte kan ha honom lös så ofta som jag skulle vilja. Möta andra hundar. Jag litar inte på honom där. Är jag väl förberedd och ser den andra hunden i god tid så fungerar det ofta, men det räcker ju inte. Jag kan inte tänka så. Det ska funka alltid och hela tiden. Men hur gör jag för att få det så? Hundmöten är vårt stora problem även i koppel och jag får det inte att bli bra. Något fel gör jag ju, men vet inte helt säkert exakt vad. Övning ger färdighet och fler lyckade möten föder ännu fler lyckade möten.

Hur gör ni för att träna hundmöten, både med och utan koppel?

Jonna har dessutom fått knäck i öronen och henne måste jag bli arg på för att hon ska komma när hon är lös. Men med henne är det inget stort problem. Det är bara jag som varit dålig på att hålla henne lydig. Hon kan egentligen, om jag kräver det av henne.

det är så här det ska vara..